Min arbetsdag i fredags började inget vidare. För den som inte vet det så arbetar jag, i Lund, på ett större företag inom telecom-branschen.

Jag höll på med ett problem och hade lyckats hitta en telefonprototyp som jag kunde använda för att felsöka. Hur det nu var så lyckades jag ställa till det och radera minnet på telefonen på ett sådant sätt att telefonen dog.

Jag gjorde helt enkelt en tegelsten av den. För att kunna få fart på den telefonen igen var jag tvungen att skicka den med post till England för vidare befodran till fabriken i Kina. Så på förekommen anledning så finns det nu, på min jobb-monitor, en "Note to self" att helst inte göra så igen.

Som sagt så skickade jag iväg tegelstensmobilen till England. Jag blev lovad att få en ersättningstelefon, av England, för att kunna fortsätta att avbugga mitt problem.

Så idag kom det ett UPS-paket från England. Fast jag blev lite förvånad när jag fick paketet i min hand. Det var väl tungt för att vara en ersättningstelefon. Snarare ett "bagar-dussin" telefoner.

Först trodde jag att det var ett skämt, att jag vunnit första pris i någon "Phone Bricking Contest". I paketet låg sex halvkilosburkar med TRESemmé pomada "for color treated hair". Man har ju hört om den berömda engelska humorn men detta är väl endå att underprestera? Denna gången verkar det dock som någon på UPS hade haft otur när dom tänkte.

Om jag nu har sex halvkilosburkar pomada på jobb, vem sitter då med nyfärgat hår och en telefonprototyp? Mina tankar går ut till honom/henne.

Med det menar jag inte att jag helst springer i mässingen! Nej med det menar jag att jag, helt intuitivt, springer som det är tänkt att man skall göra och som människan har gjort sedan urminnes tider. Innan Adidas och Nike sabbade det för oss.

Allt sedan jag plockade upp löpning igen, efter många års uppehåll p.g.a smärtande knän, så har jag kämpat med mitt löpsteg. Jag tyckte inte jag sprang särskilt manligt/spänstigt. Korta steg med nästan raka ben på platt fot. Jag tassade fram och skulle förmodligen inte blivit diskvalificerad i en gångtävling.  Men så plötsligt i morse medan jag läste Metro på tåget till jobb så förändrades allt.

"Men nu kommer barfotalöpningen som ställer allt vi lärt oss på ända och hävdar raka motsatsen.
– Ingen sko i världen kan skydda mot de krafter som frigörs vid dunsande hällöpning, med barfota skor lär man sig att tassa fram med kortare steg under kroppen och med rätt hållning vilket är mycket skonsammare och minskar skaderiskerna, säger Jonas Colting, triathlet som föreläser om ”Den nakne löparen”."

Så nu kan jag bära mitt löpsteg med huvudet högt och behöver inte begränsa mitt löpande till dygnets mörka timmar. Det kommer verkligen att göra stor skillnad. Speciellt nu på sommaren.

Jag säger som Mona Sahlin skulle ha sagt. "-Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att tassa!"

Metro-artikeln (nedan):

Att springa barfota har människan gjort sedan tidernas begynnelse I och med att träningstrenderna går allt mer ”back to basics” är även barfotalöpningen på frammarsch

Vi har länge fått höra att
skor med dämpning, luftkuddar
och finesser är det
skonsammaste för oss löpare.
Särskilt då vi springer
mycket på stumma, hårda
underlag.
Men nu kommer barfotalöpningen
som ställer allt vi
lärt oss på ända och hävdar
raka motsatsen.
– Ingen sko i världen kan
skydda mot de krafter som
frigörs vid dunsande hällöpning,
med barfota skor lär
man sig att tassa fram med
kortare steg under kroppen
och med rätt hållning vilket
är mycket skonsammare
och minskar skaderiskerna,
säger Jonas Colting, triathlet
som föreläser om ”Den nakne
löparen”.
Barfotalöpning fungerar
så att kroppen faktisk känner
underlaget och anpassar
tekniken. De muskler som
blivit helt passiva på grund
av skor med dämpning blir
aktiva igen och kan förmedla
intryck upp till vad, knä,
lår, rumpa, höft och rygg.
Man tränar alltså upp
muskulaturen och programeras
om att använda
kroppen som det var tänkt
från början. Jonas Colting
jämför att springa med
dämpade skor med att låta
en person teckna med
tjocka skidhanskar på händerna.
Men han tillägger att
man ska ta det försiktigt
i början, börja med att
promenera och sedan
successivt börja med långsam,
tassande löpning på
gräs.

Eftersom jag inte är någon grönsaksexpert så skulle jag bli extremt tacksam om någon kunde berätta för mig vad det är för grönsak som försöker invadera vår gräsmatta. Framför allt skulle jag vilja veta hur jag utrotar skiten. Det liknar någon slags klöver men som sagt detta är inte mitt område.

Eftersom jag glömde att tipsa om förra helgens drink och denna helgens dricka mest har varit rödvin så var det läge att ta det nu.

Mojito, sött och gott och med en frisk fläkt av tandkräm/mynta!

6 cl ljus rom
1-2 msk sockerlag
1/2 limefrukt
1 knippe färsk mynta
sodavatten
is

En mycket god drink för varma sommardagar (fast om det fortsätter som det börjat så blir det inte många mojitos i år). Mycket krossad is skall det vara.

Frågar ni mig så borde iskrossen vara årets julklapp varje år. Mycket läskande för limmenaden.

Idag var hon helt magisk, min sambo. Hon ansade hängsälgen, klippte gräset och lukade rabatten. Allt under loppet av en timme. Kan det vara dom nya arbetsbyxorna från Jula som ger inspiration?

Jag hann knappt grilla laxforellen under samma tid.

Här köper man gasolgrillar för tusentals kronor!

Som jag nämnt innan så har vi köpt en eldningstunna med grillmöjlighet. Plötsligt blev det intressant att kolgrilla igen.

Idag gjorde vi ett expriment med laxforell i kappa. Mycket nyttigtiga görnsaker och Omega3.

Till mitt försvar måste jag säga att till just detta experimentet så passar kolgrillning bra. Glöden hade god tid att växa till medan jag fixade fisken. Dessutom så hade vi B.F idag för att Sandra var hos moster. Då är det inte så stimmigt med maten och det kan ta lite tid.

Man kan ju inte bli annat än full av förväntningar när man ser dom små paketen på grillen?

Lite nationalistisk kan man väl få vara i sin futtiga lilla ensamhet? Reclaim:a flaggan! Låt oss vara stolta över den och ge inte bort den till SD eller några andra ägg.

Till sist så kom jag mig för att byta mp3-låtar i min mobil. På något sätt lyckades jag lägga in Tracy Chapmans första skiva. Det var väldigt länge sedan jag hörde den sist.

Jag kan fortfarande komma ihåg känslan när jag första gången hörde henne. 1988 knäckte jag extra som brödutkörare på ett bageri. Sveriges Radio P3 hade ett program, på mornarna, som hette "tre från en" där man spelade tre låtar från en ny artist eller skiva. Jag var ute och körde bröd, i vanlig ordning, den morgonen.

Till saken hör att jag hade punken liggand latent och var inte helt färdig med hårdrocken och NWOBHM. Tracy Chapmans musik borde egentligen inte vara något för mig men jag blev helt tagen. Jag fick köra in till sidan av vägen och stanna (jag minns till och med att det var i Bjuv) så hårt slog det mig i magen.

Jag var var ute och joggade Gluggstorps-rundan när låten ovan poppade upp i min mobble. Jag fick samma känsla, som första gången, igen och fick nästan stanna till denna gången också.