Läser i AB om en vinterbadare i Danmark, som skulle simma mellan två vakar och simmade vilse. Killen fastnade under isen i 20 min innan brandkåren kunde få fram honom.

Jag citerar aftonbladet:

"Mannen fördes sedan livlös till sjukhus. På tisdagskvällen var det fortfarande osäkert om han överlever."

Som om detta inte var illa nog så har vinterbadaren lyckats reta upp badklubbens chef Anders Hjorth så till den milda grad. Han låter meddela och jag citerar:

"Om mannen överlever kommer han att uteslutas ur badklubben."

Badklubbens chef verkar vara en iskall jäkel. Jag kan nog tycka att sväva mellan liv och död är straff nog. Dessutom förstår jag inte varför man endast väljer att utesluta vinterbadaren om han överlever. Det verkar lite inkonsekvent. Man kan ju bli anhållen i sin frånvaro. Då borde man kunna bli utesluten vid sitt frånfälle, eller?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8341380.ab

Denna julen har gått i kreativitetens tecken. 

Efter att ha gett Sandra ett pingisset med rack, bollar och nät så blev jag tvungen att bli kreativ. Allt för att kunna förvandla vårt köksbord till ett fullfjädrat pingisbord.

Har man tagit f-n i båten...!

Jag vet inte om jag behöver berätta att vårt köksbord, på inga sätt, besitter måtten för ett regelrätt pingisbord. Det gjorde däremot pingisnätet jag köpte. 

Här är Mach 1 av min "Pingisköksbordsextender"

Jag tycker själv att den blev lite rudimentär men jag skyller på att det var bråttom att komma igång.

"Pingisköksbordsextender" Mach 2 blev mycket mer sofistikerad och fick mycket mindre inverkan på spelet. Spelet var förresten inget att hänga i julgranen men det hade väldigt lite med vad som höll uppe nätet att göra.

Med "Pingisköksbordsextender" Mach 2 kunde jag dessutom bli av med skruvtvingarna som krävdes för Mach 1. Mycket sportivo!

När jag var uppe i varv med snickrandet och slöjdandet så svängde jag även ihop en trappa till Sotis bur. The sky is the limit!

Sotis hus är jag oskyldig till. Jag skulle aldrig släppa in något så taffligt från garaget.   

Den 23/12 var det Sandras fördelsedag. Den dagen blev vi också en till i familjen. Sandra fick (dvärg) lejonkaninen Sotis av mormor, morfar & moster Carina.

Vi hade smusslat och varit hemliga i en hel månad med burar, sågspån, hö och kanin och vi lyckades hålla det hemligt hela vägen. 

På födelsedagen kom mormor, morfar och moster för att hämta Sandra och ta med henne till djuraffären Grizzly på Väla. Carina hade förbeställt en lejonkanin för att vi inte skulle bli helt utan men fanns det fler kaniner när vi kom till djuraffären så skulle Sandra få välja en kanin själv. 

När hon väl fick se kaninen så var det ingen tvekan om att det var lejonkaninen hon skulle ha. Jag är helt enig med henne. Den lilla ulliga saken var sötast på hela stället.

Sandra var helt salig på vägen hem!

Det var många regler som följde med kaninköpet. Dom två första dagarna fick vi bara titta på kaninen för att den skulle få tid att vänja sig vid sin nya miljö. De nästföljande tolv dagarana fick man bara klappa den i buren. Därefter fick man ta ut och hålla och klappa kaninen. Det var nästan olidligt för Sandra att inte få klappa Sotis de två första dagarna. 

Nu hittar man henne nästan halvvägs in i buren varje gång hon skall klappa Sotis.

Försöker julstäda men är påverkad av Rumänsk Lettis (en variant på "Rumänsk Mellis").

Sandra har lärt sig använda nagellack remover. Nu lackar hon och tar bort, lackar och tar bort, osv...

Hela huset stinker.

Jag har upptäckt en konspiration. Jag vet bara inte vilken.

Jag började så smått att julstäda idag. När jag dammade så märkte jag att samtliga blommor i vårt hem var kliniskt befriade från vatten. Helt snustorra!

Antingen är det för att min kära sambo vill att jag skall ta befälet över att vattna blommorna, m.h.a brute froce. Om hon har sänt ut några subtila hintar så har jag tydligen missat dem.

Eller så är det så att min kära sambo försöker exekvera etnisk rensning på våra blommor för att hon skall få köpa nya att plantera. Vilket hon älskar att göra.

Då var det äntligen över, Sandras kalas. Pust!

Här övas det discodans med Macarenamoves

Det gick mycket bra men jag är glad för att det var några föräldrar som stannade kvar och kunde hjälpa till med marktjänst. Tack för det!

När fem ungar hade kommit var volymen redan tokhög. Då väntade vi på att 15 unga till skulle komma.

Precis, 2.5 h, innan Sandras kalas ringer det en pappa och vill anmäla sin son. Idiot (pappan då alltså)! 

Det var inte helt utan njutning som jag sa att det tyvärr inte gick eftersom sista dagen att anmäla sig var i måndags. 

Jag är helt säker på att föräldrarna tror att man inte har hjärta att säga nej & därför kan ringa hur sen som helst. Tji fick dom!

Hittade en gammal låda med lika gamla CD:er och DVD:er. Utan någon som helst speciell anledning så började jag titta igenom vad de innehöll. Efter ett tag dök filmen "High Fidelity" upp. 

Det finns ett parti i filmen som är ett riktigt feel good moment. Det är när "Barry Jive & Uptown Five" (a.k.a. Kathleen Turner Overdrive, a.k.a Sonic Death Monkeys) spelar "Let's Get it On" på DJ Rob Gordons & The Kinky Wizards release party. Den delen i filmen får alltid mina ögon att tåras och min päls att resa sig. Enjoy!

R.I.P Marvin Gaye! Du fattas!