Masse Mysing

Alla inlägg under januari 2011

Av Mats Lindestam - 31 januari 2011 15:39

Löpåret 2011 skulle tydligen inte inledas i eftermiddags!


Stod på farstukvisten, iklädd full löparmundering och frös som en bandhund, med Desiren i näven och försökte förtvivlat hitta en satellit eller två. 

Efter 15 minuter utan tillstymmelse till GPS-satellit så ruttnade jag och gick in igen, tände en brasa, gjorde lite pressokaffe och satte mig och jobbade igen.


Jag vet inte vad som är mest sannolikt, att molntäcket är extremt tjockt eller att GPS-dividutten i min HTC är skräp. Sitter nu och är sugen på att googla på en riktig GPS-device.


Skrotade runt i mobilens filsystem och hittade följande bild. Har aldrig sett så gossiga cyklar som dom har på Cykeldoktorn i Helsingborg. Nästa gång det är dags för en ny cykel skall jag bejaka min kvinnliga sida och köpa en sånhär. Fräck!


  


Av Mats Lindestam - 22 januari 2011 18:00

Hemma igen från Lofsdalen. 


Vi tänkte första åka halva dagen idag men kom fram till att vi var ganska mätta på Lofsdalens skidsystem. I stället för att börja hemresan vid ca 14:00 på lördagen , och komma hem i morgon söndag, så valde vi att gå upp tidigt och börja hemresan 03:00 och i stället komma hem idag lördag. 


Hemresan gick jättebra och tog betydligt kortare tid än ditresan, ca 12 timmar. Denna gången valde vi att åka mellan "sjöarna" via Mariestad och Jönköping. Det är nog den vägen man bör välja. 


Vi har precis blivit färdiga med att packa upp och jag har hällt upp en stor "Rom & Cola". Efter en, praktiskt taget vit vecka, så var det väldigt gott. Helt vit har den inte varit. Det är ju "unheard-of"!

Vi var och disco-bowlade i tisdags och då unnade jag och Annette oss vars en "stöl". I fredags var Sandra på after-ski med skidskolan och då valde jag och Anette att ha en egen after-ski med en "Irish Coffee".


Sammanfattningsvis har det varit en mycket bra vecka och vi har reda bestämt att det blir skidor även nästa vinter. Vi är dock tveksamma till att åka en gång till till Lofsdalen. Lofsdalen är mycket bra och det är en charmig liten by. Dock så är skidsystemet i minsta laget. Till och med Sandra var lite mätt på det och då åkte även hon i alla backar även dom svarta. Slänger med sista filmen med Sandra i den svarta Toppen-backen.



 


Nu blir det handboll med en kaffe-kask. Må jag överleva, inte somna, till andra halvlek, gutår! 

Av Mats Lindestam - 20 januari 2011 20:00

Gammal är äldst! Idag åkte mina gamla Hestra Philippe Raoux fram och snipp snapp snut så var allt frysande om fingrarna slut!


  


Idag var det slut på Sandras skidskola och det blev stora A i "Bresladd". Är en mycket stolt pappa.


 


I eftermiddags var vi och åkte hundspann. Det var extremt kallt men det var kul. Man känner sig nära naturen och lite som man var ute för att fälla sin egen föda. Det är kul att se hur uppspelta hundarna blir över att få komma ut och springa. Dom hoppar, skäller och nästan skriker för att vara den som inte blir lämnad kvar. Man skulle ju kunna tycka att dom skulle göra allt för att slippa bli den som tvingades ut i snön för att springa. Det hade jag gjort om jag var hund.


Vette fåglarna vad hundarna äter för när dom gör "dodo", samtidigt som dom springer, så luktade det död och pina.


  




I kväll har vi haft "Familjekväll" med korvgrillning, saft och alla sorters pulkor i Loffebacken. Skidkolelärarna fixade.

Anette utvecklade stjärtlappsåkning och lyckades till slut att få styr på den så att hon kom i mål. Jag och Sandra tog "Snowracerkort" så nu får vi köra hur fort vi vill, helt lagligt. 

Jag hittade en ny favorit bland snöfortskaffningsmedlen: "Boggy Skate". Det är mycket hålla upp benen och luta sig bakåt, så det är misstänkt likt situps.  En halvtimme Boggy Skate om dagen, vintertid, så har man nog ett sexpack till sommaren. Tyvärr så funkar bara Boggy Skaten i pistad/packad backe men det är extremt kul.


  


Kvällen avslutas som vanligt, känns det som, med handboll.

BTW: Kan ingen kasta en handboll, hårt, i ansiktet på Patrik Ekvall? En tröttsammare människa har jag sällan skådat eller hört.



Av Mats Lindestam - 19 januari 2011 19:53

Jag och Anette hade ett samtal, i liften, på kvällens skidåkning. Det fick mig att komma till insikt.


Jag är inte Ferrari längre, jag är Mercedes. Komfort är allt, inte råstyrka!


Hur hög attackvinkeln än är eller hur bra kontakt jag än har med skidorna i mina illröda Ross-pjäxor (Rossignol), så går det inte att komma ifrån det faktum att jag fryser i dem. Anette är varm i sina 2000 kronors-pjäxor från Head. Komfort är allt!


Jag åker till Stadium och kollar vad dom har kvar i pjäxväg när jag kommer hem. Jag är snart 43 år och är hellre gossig om fötterna än ser snabb ut och fryser.

Av Mats Lindestam - 19 januari 2011 15:50

Uhääu, flääu, piskefløde... Danskar till vänster & danskar till höger. Var jag vänder mig så finns det danskar. Dom är överallt och dom skränar värre än våra egna fiskmåsar från 08-distriktet.

Igår sattes ett nytt rekord när ett gäng på 25 - 30 danskar iförda längdskidor, hade tagit sig upp i halvvägs-till-toppen-liften. Dom lyckades verkligen blockera hela avfarten till liften. Tro inte att dom kunde gå till sidan, ta av sig skidorna och gå ner till plan mark. Dom låg, stog och halkade baklänges exakt överallt.

Det var till och med så att Anette tappad fattningen. Jag tappade mest talförmågan och det skall mycket till för att det skall hända.


Idag hade vi skidskola med Anette igen. Ännu en dag med skärande svängar. Idag trillade dessutom poletten ner. Anette har fått en nytändning och det gick knappt att få med sig henne hem och äta sen lunch. Det blev ett långt förmiddagspass idag och inget eftermiddagspass. Anledningen till det är att det blir kvällsskidåkning i stället.


För mig har det inte varit en toppendag. Jag har ömsom frusit om tårna och ömsom om fingrarna. Det kan sätta ner humöret en del. Jag brukar inte frysa på det sättet när jag åker skidor. Jag får skylla på att backarna är för lätta så att jag inte får upp ångan mellan turerna i liften. Dessutom tror jag att liftarna är satta i lågsässon-/dansk-mode d.v.s dom på 1/4-dels fart.   


Just nu sitter jag och päser i värmen från braskaminen och fattar inte hur jag skall kunna ta mig igenom kvällens skidåkning. Om man fryser som en hund i solens sken, vad skall man då ute i backen och göra när solen har gått ner?

Av Mats Lindestam - 18 januari 2011 21:58

Väder är viktig i fjällvärlden. Idag var det -4 grader, sol och blå himmel. Alltså en helt perfekt dag.



 



Eftersom vi är på skidresa så kommer det kanske inte som en överraskning att vi även idag åkte skidor. Sandra har byggt upp ett nästan ohälsosamt självförtroende och har börjat instruera Anette hur hon skall göra för att utveckla sin skidåkning. Anette ser inte helt nöjd ut.



  



Idag var det dags för mig att göra en attack mot toppen på min/vår kvalitetstid, när Sandra var på skidskolan.


Första åket valde Anette att möta upp mig halvvägs ner till dalen.

På väg upp igen i halvvägs-till-toppen-liften försökte jag att få med Anette hela vägen upp, utan större framgång.

När liften nästan var framme, såg vi Sandras skidskola sakta glida ner till toppliften.

Mot bättre vetande valde jag att, lite hemligt, smyga mig efter i liften upp mot toppen. Fast hon egentligen inte ville så kunde nu Anette inget annat än att följa med. Hon har ju någon slags stolthet!


Väl uppe på toppen så blev jag direkt avslöjad av Sandra "- Hej pappa!", på transportsträckan på väg ner mot backen. Så hemlig var jag!


Uppe på toppen övergav vi skidskolan och jag och Anette ägnade oss åt lite skidskola själva. Ämnet för dagen var "skärande svängar".


På eftermiddagen var det Sandras tur att vara guide i skidsystemet. Hon tog oss med på ett par turer ut i snowboardåkarnas "Funpark". Mest för att visa hase-kase-brädåkarna var skåpet skall stå.





Sandra fortsatte i god stil med att mobba mamma för att hon kommer sist i backen.


Kvällens aktivitet var lite disco-bowling på Aktivitetshuset. Sandra tog just disco-temat på extremt stort allvar. Det var paljetter i tröjan och silvertights.



 



  





Jag och Anette höll väl igen lite på just disco-temat och satsade kanske mer på bowlingbiten med varierande framgång.




 

  


Efter det var det handbolls-VM med popcorn. Fast handbolls-VM brydde sig inte Sandra om. Hon däckade på soffan.

Av Mats Lindestam - 18 januari 2011 19:50

-skoledag 1.


Är fortfarande helt förbluffad över hur mycket Sandra lyckades lära sig på första dagen i skidskolan. Hade hon kunnat så mycket efter sista dagen i skidskolan så hade jag varit nöjd.



Av Mats Lindestam - 17 januari 2011 19:37

Nu har vi varit uppe två dagar i Lofsdalen på skidsemester. Skidåkningen och Lofsluften har verkligen sugit musten ur oss och ur mitt bloggande. Idag fick jag dock ta mig i kragen.


Resan upp var inget man vill skriva hem och berätta om men jag gör det ändå. Vi valde att gå emot både google-maps och eniro-kartor och inte köra mellan våra stora sjöar. Vi valde att köra längs västkusten via Göteborg, Karlstad och Sveg. Vi ögonmåttade och räknade högt med att det skulle ta oss 12 timmar. Vädrets makter var dock emot oss och vi hade ett massivt snöfall i stort sett hela vägen upp. Det medförd att där vi skulle tjäna in tid, mellan Tågarp och Göteborg, tappade vi mest tid av allt. Vi kom väl upp i 70 km/h på ett par ställen. Så efter 15 mörande timmar var vi uppe.


Det enda ljusglimten som jag kan komma på, på rak arm, är lunchen vi åt i Svennis hemtrakter (Torsby). Jag åt en fläskkarré med gräddsås, primörer (burk-majs och burk-ärtor) och äpplemos. Anette åt en perfekt bankad lövbiff med klassisk garnering (gurka, tomat och strimlad salladskål. Man hade dock tänkt "outside the box" när det gällde kryddsmöret. Där hande man garnerat på höjden med en annanasring.


  


Stugan vi bor i är riktigt mysig. Vet inte om det är 70-talsstuk men det är en typisk fjällstuga med panel i trä. Det mesta är faktiskt i trä när jag tänker på det. Öppen spis, bastu och en liten barhörna där man kan sitta och ta sig en pilsner efter bastubadet.



Igår, söndag, var vi först och hyrde skidor. Sandra fick nya lila och vita pjäxor och lila och rosa skidor. Hon var helt lyrisk och det var vi också. Det kunde ha blivit hur fel som helst. Typ som familjen efter oss där den ena dottern fick blåa pjäxor och var helt knäckt.

Efter det åkte skidor hela dagen. Det blev mest åkt i knattebacken för vi ville inte knäcka självförtroende på Sandra. Sandra visade dock oanade talanger. På andra försöket kunde hon åka knapplift hela backen upp. Hon kunde också ta sig ner för hela backen och svänga lite runt figurerna som var utsatta som "slalompinnar" i backen.


Klockan 15:00 var det dags att träffa "Loffe" (skidområdes maskot) och lärarna i skidskolan.


 


På kvällen blev det obligatorisk slappning i underställ.


      


Idag fortsatte vi att åka lite skidor på morgonen. Det fick vara nog med knatteback så vi tog oss upp i skidsystemet och hittade några gröna backar som vi kunde åka i. Sandra åkte lite själv men mest åkte hon mellan mina ben. Klockan 11:00 var det dags för Sandras första pass i skidskolan. Vi lämnade Sandra, iförd lila Loffe-väst, i knattebacken och åkte iväg för lite "kvalitetstid" i backen för bara mig och Anette.



Efter 12:00 kom vi för att hämta Sandra men det fanns inte en kotte i knattebacken. Ingen skidgrupperna hade varit i knattebacken. Dom hade varit runt i alla andra backar.


Efter skidskolan gick Sandra inte att känna igen. Vi var helt förbluffade. Hon hade lärt sig att ploga, plogbromsa och att göra riktiga plogsvängar.

Hela eftermiddagen åkte hon själv ner i de gröna backar som vi hittade. Det här helt magiskt och lovar mycket gott för resten av veckan! Det kan ju bära hur långt som helst om utvecklingskurvan håller i sig.

Svarta backen på fredag kanske?


Här skulle funnits en film på Sandra när hon gör sina "bästa Hökarängensvängen" i eftermiddag. Dock så lyckades jag paja filmen när jag lade över den på datorn samtidigt som jag raderade den på kameran. Det får bli ett nytt försök i morgon.

Skapa flashcards