Inget är så dåligt att det inte kan bli sämre.

Idag var det bara elände med Sandra. Runt 39 graders feber, men inget ont som inte har något gott med sig. Eftersom Sandra i stort sett bara orkade se på TV så har jag haft en sjukligt kreativ dag i garaget.

Idag har det varit aluminium på agendan. 

Först ut var det ett vindskydd till min nyinköpta gasolkök/kokpall.

Förutom att vara både funktionellt och snyggt så är det också nästan onödigt protabelt.

Nästa grej var ett första skott, "proof of concept", på en Alu. cooking tripod.

Den blev lite pimsig/pesig. Det kan vara att man får göra den i grövre aluminium eller rent av i stål. Minst måste man göra "topplattan" dubbelt så tjock. Sedan skall den göras längre med lite "teleskop-action" på benen.

När jag ändå var inne i ett kreativt stimm så lyckades jag få ihop ett praktiskt ställ, av en spillbit aluminiumplåt, till mitt nya studioljudkort. Gud så smidigt och lätt det kommer bli att ratta på det från och med nu.

När jag var färdig med allt och höll på att sopa ihop allt aluminiumflis så kom Sandra ut i garaget och satte sig på bänken som står under stället där kvastarna hänger. Precis när jag hänger upp kvasten så tittar Sandra upp. 

Som sagt: "Inget är så dåligt att det inte kan bli sämre."

En aluminiumflisa faller ner från kvasten och in i Sandras öga. Sandra blir hysterisk och jag med. Sandra gråter och nästan jag med. 

Till sist lyckas vi dock lugna ner oss tillräckligt för att hitta och få ut flisan från ögat. 

Sandra har svurit på att hon, f.o.m nu, alltid skall ha på sig skyddsglasögon när hon är i garaget. Även om det bara är för att gå ut och sätta sig i bilen.

Idag hade Sandra Pärlplatte-vernissage i vardagsrummet. Det dröjer inte länge innan hon är ifatt Emils trägubbssamling. Kanske skulle döpa hennes rum till "Pysselboa". 

Jag har skapat mig en fäbless för "Outdoor Cooking". Medan jag ännu går och suger på hur jag skall konstruera min "Cooking Tripod", så investerade jag i en annan grunka jag har fastnat för, ett stöddigt gasolkök.

Eftersom det inte riktigt var älgsäsong och därför inte hunnit fälla min första älg så fick jag nöja mig med att testa av köket med en fransk omelett.

Döm om min besvikelse när låga, stup i ett, blåstes ut av vinden och det tog ca 20 minuter att få till en omelett. Då var jag glad att jag inte köpte "fancy smancy"-modellen för 1200 kr, utan nöjde mig med budgetvarianten, 350 kr, från Jula.

Jag är dock inte den som ger mig i första taget. Efter lite hederligt Baltazar-tänkande så kom jag på att man kunde göra ett vindskydd. För att testa konceptet så fick kartongen som köket kom i duga.

Nu puttrar midsommarpluggen så fint och jag har ännu ett projekt att ta itu med på semestern, ett vindskydd i Alu-plåt.

-Satan, nu tog gasen slut i den lilla tuben! Ja, ja dom sista tre minuterna får jag väl ta på den vanliga spisen.

Glad midsommar hur som helst!