Jag vet att frågan kommer att komma upp så for Sandra kommer hem från skolan.

Denna gången kommer jag att kunna svara henne, men det är en gång av kanske tusen. Det är å andra sidan inte så konstigt, givet att saker kan hamna precis var f-n som helst.

Idag finns det en kille i Sandras klass som kommer att uppmärksammas.

Hon är för söt, min dotter. Jag älskar dig gumman. <3 @):-

Jag är hemma och är sjukskriven. Jag har gått upp, väckt Sandra, gjort hennes frukost (varm choklad och en rostad macka med apelsinmarmelad och ost).

Vi sitter och äter när hon säger:

Sandra: "Sotis är inte utsläppt."

Jag: "Nähä, då får du väl släppa ut honom när du har ätit frukost."
Sandra: "Vadå, skall jag gör ALLT!"
Jag: "ALLT, vad har du gjort som har varit så utmattande?"
Sandra: "Jag har gått upp!"

Som vanligt var det bättre förr. När barnen "bara" behövde börja jobba, från sju års ålder, 12 timmar per dag, i kolgruvorna.

När jag väl kom iväg till träningen, jag var väldigt sen ur startblocken idag, kom jag på att jag hade glömt borsta tänderna. Inte bra!

När jag sedan var inne i Landskrona kom jag på att jag hade glömt mina skor. Så jag vände bilen i Infarten-rondellen och tänkte att "Nu skiter jag i detta och kör hem". Fast vid ÖoB-rondellen ångrade jag mig igen. Om jag nu hade kommit så långt så kunde jag lika bra åka och träna. 

Väl framme så upptäckte jag att jag inte hade tagit med några träningsfillingar. Så det blev commando-träning med badtofflor på gymmet idag.

Faktiskt inte helt optimalt!