Mats Lindestam
28 december 2010 17:32
Hej "en person som undrar en sak"!
Det var tråkigt att du inte kunde ställa en fråga under ditt egna namn, men jag gissar att du har dina anledingar.
Jag har egentligen inte lust att traggala detta fler gånger. Det gör mig lika förbannad varje gång jag tänker på det, så att mina händer skakar. Men efter som du ställer en rak och saklig fråga, och det respekterar jag, så skall du få ett svar.
Som jag har skrivit innan så hade pappan inbjudan i handen när han ringde. Jag vet det för att när jag påpekade att sista anmälningsdagen var för fem dagar sedan så svarade han "ja just det, det var det.". Pappan hade inte ens bemödat sig att läsa inbjudan innan han ringde. Att, som du uttrycker det, "vara upptagen med annat" kvalificerar inte som ursäkt i detta fallet. Han bemödade sig inte ens att lämna en förklaring till eller ursäkt för att han ringde så pass sent. Han skulle bara berätta att hans barn skulle komma på kalas. Punkt slut!
På morgonen samma dag som kalaset skulle vara anmälde den, som vi då trodde, sista föräldern sitt barn. Till och med då gjorde vi allt för att även detta barn skulle kunna komma. Vi snodde bl.a godis från dom andra barnen för att det skulle bli till ytterligare en godispåse.
Är det rätt att de andra barnen skall få minder godis, läsk & "what have you" för att folk inte kan respektera ett OSA-datum?
Men när pappan ringde 2.5 h innan kalaset var "Råttet Mågat" (källa Per Ledin)!
Pappan betedde sig mycket nonchalant och respektlöst.
Han betedde sig nonchalant och respektlöst mot sitt barn som missade ett kalas som alla andra klasskamrater gick på.
Han betedde sig nonchalant och respektlöst mot majoriteten av gästerna som respekterade att det fanns en sista anmälningsdag.
Han betedde sig nonchalant och respektlöst mot mig och min sambo som gjorde allt vi kunde för att det skulle bli ett bra och roligt kalas.
Ofta här i livet ställs vi inför ett val. Vid detta tillfälle ställdes jag inför valet att "skälla" ut pappan i telefon, för sin nonchalans och respektlöshet, eller att inte skälla ut honom. Jag valde det senare och försökte sakligt förklara för honom att sista anmälningsdagen var för fem dagar sedan och det inte gick att lösa. Jag valde sedan att släppa ut lite ånga/adrenalin via ett inlägg på min blogg.
Jag har inte hängt ut någon med namn på bloggen. Jag har sagt att det var en pappa som hade en son. Jag kan hålla med om att det inte var så lyckat att säga att det var en son. Det var ett olycksfall i arbetet. Jag skulle sagt att det var ett barn. Rimligtvis borde ingen annan än jag och pappan veta vem jag menar.
Jag kallade pappan en idiot, varesig jag har rätten att göra det eller inte, och det står jag för. Det är en sak mellan honom och mig och om du "en person som undrar en sak" inte är pappan så tänker jag inte diskutera det med dig.
Vill pappan ha upprättelse så får han höra av sig. Kan han få mig att tycka att det sätt han betedde sig på är korrekt, så är jag inte sen att be om ursäkt.
Om pappan vill kalla mig idiot på sin blogg så är det inte mycket jag kan göra åt det, "No love lost"!
