Det är en fråga jag ställer mig. Det är fieri missio. Ibland undrar jag om vi är samma sort.

I lördags vaknade vi av att det åskade något jävulskt. Det var liksom inte åskknallar utan ett jämnt pågående muller och ett jämnt pågående blixtrande.

Hela familjen vaknade och gick upp. Jag klädde på mig för om det hände något, typ blixten slog ner och det började brinna eller något, så ville jag inte stå i kalsongerna.

Anette klädde också på sig... För att hinna sminka sig innan strömmen gick!

Jag var hos doktorn igår, på Slottsstadens Läkargrupp i Malmö.

En helt ny upplevese. Det kändes som om det var en bunke frifräsande läkare som man hade skyfflat ihop i en lokal och det är det väl också.

Jag vet inte vad jag tyckte om det. Det kändes lite smått, resurslöst och vinstorienterat.

Jag skulle till Dr Akel och gick till hans reception för att anmäla mig. Vid receptionsdisken var där ett ställ med små skyltar med all världens sjukdommar/symtom (några kändes nästan hittepå). Där fanns ballongmage, ångest, torra ögon, kärringkörningar, osv... och man kunde få en pamflett om var och en av dem.

Nu förstår jag varför världens regnskogar är utrotningshotade.

'

Var tillbaka, på jobbet, idag efter en veckas "lill-semester".

Först hade jag tre veckors semester, jobbade en vecka och hade sedan en veckas semeter till. Anledningen till att det blev så var att projektet jag jobbar i ville att vi alltid skulle vara två utvecklare på plats. Därför fick jag inte fyra veckor på raken.

Det var bara att hacka i sig och man vill ju vara konsultmässig. Sen att det tog nästan hela veckan att komma ihåg allt jag hade glömt på de tre föregående veckorna hör ju inte hit.

För att jävlas så tog jag en veckas lill-semester veckan efter min jobbevecka.

När jag kom till jobb idag stod min nya illsnabba dator vid min plats. Färdiginstallerad och klar. Det skulle bara vara att plugga i den och köra. Veckan jag var inne, mellan semestrarna, kom det två olika killar, vid två olika tillfällen och undrade om det var jag som skulle ha en ny dator. De frågade också vilket OS jag ville ha, Fönster 7 eller Fönster XP.

Jag sa att jag ville ha Fönster XP för att jag känner mig mest hemma med det. Fast när jag pluggade i datorn och startade upp den så hade dom lyckats installera Ubuntu!

Så det blev en del ominstallation idag, men i morgon när jag kommer så är den good to go. Det är bra!

En annan sak som är bra är att tvätta sina glasögon, med tvål och vatten, lite då och då.

Sedan jag fick glasögonen har jag bara rengjort dom med den lilla putsduken som kom med. Jag vet inte, men det verkar som om jag har fått någon solkräm i den duken eller något. För när jag har haft glasögonen på mig så har det varit lite som att titta ut genom ett glas med lättmjölk.

Så idag diskade jag dom i Yes och fy f-n vad jag såg ut i dom sen.   

Panik kan vara att...

...uggle-pinkenödig, stå vid urinoaren och plötsligt ha förvandlat rosetten, i badbyxorna, till en snortajt "kärringknut".

Idag har vi, som vanligt när man är ledig, jobbat hårt.

Vi har länge vetat ett ställe, på huset, där vi missade att måla förra sommaren. Här om dagen upptäckte vi att vi även hade missat hela baksidan på garaget. Så det fick Anette göra om idag.

Själv gick jag loss på mossan på taket med Bensaltensid i fem timmar. Så det kan jag nu.

Vid lunchtid ringde min far och undrade om jag ville ha sill och makrill. Han hade varit ute och fiskat.

Jag fick lova att komma in till hamnen och hämta dem. Väl där nämnde jag att det hade varit smutt att ha en lite rök att röka makrillen med. Döm om min förvåning när pappa sa att han hade en sådan, som han aldrig hade använt. Den röken fick jag låna.

Vad skönt för mig att få veta att det inte bara är jag som spontanköper "bra att ha"-grejor. Det sitter i generna, jag kan inte rå för det.  Rätt som det är kanske man behöver en sådan grej och här har ni beviset.

Så i kväll när Anette var på möte, på jobbet, så rökade jag på. 

En medelsnitts-makrill, som mina, skulle, kunde jag läsa mig till, rökas i cirka 30 minuter. Vad jag inte kunde läsa mig till var hur de dubbla brännarna skulle ställas in. 

Som tur var så bestämde jag mig för att köra med defensiv rökning. Jag ställde timern på 20 minuter (och då drog jag ändå ner brännarna på halv gas efter 10 min). När jag tittade efter 20 minuter så hade makrillerna nästan vänt sig ut och in. Lite som flugan i filmen med samma namn.

Fast det såg ut som om makrillerna hade exploderat så var dom inte torra.

Anette var mycket nöjd när hon kom hem fick nyrökad makrill och nypotatis till middag.

Nu när jag vet att det finns en rök i familjen kanske jag skall göra verklighet av att göra egna korvar och röka.

Min lilla loppa har blivit försteklickare.

Det blev ett kort och tråkigt krig. Ingen riktig anledning till att gå ur Svenska Kyrkan (Nu får jag hitta en ny).

I eftermiddags märkte jag att skylten jag satte upp på församlingshemmet var borta och inte långt därefter ringde prästen i församlingen och berättade att deras skylt skulle tas bort och ersättas med en ny.

Den nya skylten skulle berätta (för icke läskunniga barn) att anledningen till att barnen inte fick leka på lekplatsen var att barnen kunde skada sig och om dom gjorde det så var Svenska Kyrkan ersättningsskyldig.

Ok, det är ett bra argument. Det får jag ge dem. Jag orkade inte tjafsa om "friskrivningsklausuler" eller något sådant. Jag gav upp och tackade för påringningen.

Jag tänker: "Hur gör man på de komunala lekplatserna?"

Vad händer om jag ramlar av en gunga där och slår mig "såinibänken", pyntar kommunen min sjukhusräkning då? Det finns kanske pengar att tjäna...?

Jag har inlett ett krig med mitt livs högsta insats, min själ och livet efter detta.

Ett krig mot Svenska Kyrkan.

Svenska kyrkan har övertagit lokalerna som förut var Tågarps Förskola. Vad man mer har gjort är att man har förbjudit ungarna i byn att använda lekplatsen som är inrymd på tomten. Varför?

Jag kan förstå om "The Holy Roller" inte vill bli störda av barn när dom har sina möten men när dom inte är där så förstår jag inte vad det skulle kunna göra för skada om  barnen använde sandlådan eller gungorna. Ungar är ju inte dummare än att man kan förklara det för dem.

På de drygt 7 månaderna som Kyrkan har varit i besittning av fastigheten har jag inte sett en enda kotte i församlingshemmet. Vilket gör att lekplatsen står oanvänd den mesta delen av tiden. Dessutom finns det inte en enda rekorderlig, annan, lekplats i kvarteret.

Är "De Frälsta" rädda för skadegörelse? Varför då i så fall? I alla de år som fastigheten var en förskola (> 7 år) så var det inget problem att ungarna använde lekplatsen, på de tider det inte bedrevs förskola där. Mig veterligen har det inte förekommit någon skadegörelse där. Om det är så att det förstörs saker på fastigheten så får man ta tag i det. Hur som helst tror jag inte det är kvarterets 3 till 8:åringar som ligger bakom den mesta skadegörelsen.

Hur som helst, nu har jag satsat mitt efterliv och min själ på "The Holy Rollers" Craps table. Fortsättning följer.

När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem:

"Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke;

ty Guds rike hör sådana till."

Skrattade gott åt en katt, i går, när jag var ute och sprang. Han låg där, svart och vit, i vetestubben, två meter ifrån mig, där jag sprang förbi och tycket att han var mäkta osynlig.

Jag lät honom tro det och ignoreade honom totalt. Kanske gjorde jag honom en björntjänst genom att inte syna honom. Det får vi aldrig veta.

I kassan, på Coop i L.A., stod jag bakom en tant som verkligen måste gilla Piggelin.

Sexton paket tyckte jag hon sa till kassören.

Jag tänkte mest på hur "oheffla" mycket Vodka och Fruktsoda det skulle gå åt för att göra "Piggelindrinkar" av alla dom glassarna.