Direktlänk till inlägg 19 september 2010
Nu skall björnbärssnapsen silas ifrån och framför allt läggas på tillväxt.
Förra sommarn hittade vi massor av björnbär på en ödetomt bredvid vårat hus. I brist på något vettigare att göra med dem så gjorde jag snaps. I vanlig ordning så gör jag ofta inte något måttligt utan busade på med 70 cl "Skippet" på direkten. Efter att den hade stått den föreskrivna veckan och vi hade silat ifrån den tog vi ett litet smakprov. Gissa om jag var besviken när det smakade "skit" redan i munnen och jag insåg att jag hade sumpat 70 cl av perfekt "seglarbrännvin". Det smakade tunnt, tunnt av bär och sprit (på ett dåligt sätt).
Eftersom jag inte skulle få för mig att hälla ut sprit, hur illa den än smakar, så fick snapsen stå på hyllan till jul då jag tog fram den igen. Jag tänkte att jag åtminstone kunde tvinga släkten att dricka upp lite av min misslyckade snaps. Denna gången smakade den faktist inte så mycket skit som första gången.
Nästa gång snapsen kom fram var till midsommar och då smakade den faktiskt helt ok. Det var helt enkelt lite lagring som var knepet, så när vår granne Sussie kom in med en bunke björnbär för några veckor sedan så var det ingen tvekan att jag skulle göra en "sjuttis" björnbärssnaps till snapssäsongen 2011.