Mark Knopfler alltså!

Jag fick ett återfall av "Dire Straits" denna morgonen. Det kommer och går.

Man kan tycka vad man vill om Dire Straits men man kan inte avfärda dem. Dom har gjort en bunke låtar som är helt ok.

Jag stod och rakade mig och kom plötsligt att tänka på vad Sting gör i låten "Money For Nothing"? Gör han någon nytta?

Tyckte Mark att det saknades något? Det var liksom inget sting, och eftesom Mark är en pragmatisk kille så...

Kom på en ny ide idag under lunchen.

Det är inte en ny ide som sådan men en ny ide för mig. Jag skall försöka tugga maten jag äter. Inte bara slänga den i munnen och svälja.

Iden är att jag borde kunna stå mig längre på lunchen jag äter och inte behöva äta mer för att klara mig till kvällen. (Nu kommer säkert någon komma dragandes med mellanmål men det är inte poängen här. Det är ett helt annat inlägg.)

Jag såg ett program på TV där två grupper av människor blev serverade sammma mat (samma mängd) med ett glas vatten till. Den ena gruppen åt maten som den var och den andra gruppen fick sin mat mixad med vattnet till en soppa.

Det visade sig att gruppen som fick soppa stod sig mycket längre och blev inte hungriga igen ett par timmar efter lunchen. Anledningen till att dom stod sig längre var att soppan fyllde ut magensäcken mer och höll magen sysselsatt längre.

Det är alltså det jag vill emulera, en mixer. Tugga maten ordentligt och dricka ordentligt med vatten till. The human soup-machine!

När jag tänker efter, att tugga maten (varje tugga 20 ggr), är det inte det mammor har tjatat om i alla tider. Får mammor sådan här vetenskap nedärvd i generna?

Man kanske skulle börja lyssna!

Nu behöver man vare sig sticka upp "långeman" i luften eller ta fula ord i mun för att be någon S.O.B att dra dit pepparn växer.

Det räcker med en kvick dusch så är det klart. Bara det att man kan få "Piss Off":et i Lavendel gör ju att denna uppfinningen tangerar hjulet!

Det kan låta helt otroligt men vi var en snabbis i Afrika i helgen. Jag var i Kongo, en rasande trevlig stad.

För er som är klentrogna så har jag bildbevis.

Det är jag som är i blått och "Den Försvunna Diamanten" är och förblir försvunnen. Som en måsskit i dimman.

I helgen fick vi äntligen köpt klinkers till uterummet.

Nu är vi närmare än någonsin. I sju långa år har vi väntat på och föreställt oss detta. Ett färdigt uterum.

I går var jag i L.A och "Got my hair did". Jag fick även en lila blixt sprejad i nacken. Det var mycket tjusigt.

På vägen hem såg jag, från bussfönstret, såg jag två rosa tulpaner och tänkte dom skall jag plocka till mina två tjejer.

Väl hemma blev en tjej glad och en tjej bäsade min tulpan med orden "Du har ju bara plockat dem". Samma tjej gav sin blomma till den glada tjejen. Jag säger inte vem som gjorde vad.

Så där står nu blommorna inne på Sandras rum.   

Sandra uppskattade också den lila blixten jag hade sprejta i håret, för hennes skull. Man kan bli profet i sitt eget hem, och inte. Det beror på vem man frågar.

"Ull-terapi"

Vi satt i bilen och hörde på radio.

Det handlade om en kille som ville höra en låt (Robbie Williams - Angels) som han brukade använda som uppvärmingsmusik när han skulle spela fotboll. Radiotjejen sa att hon inte kunde förstå hur han kunde värma upp till den låten. -Den uppvärmingen måste ju gå i "Ull-terapi", sa radiotjejen.

Jag förmodar att hon inte menade något botemedel mot "får-fobi".

Håll i er nu för nu blir det komplicerat. Vad hon mena var nog Ultrarapid, vilket inte alls (fick jag precis lära mig) är det samma som Slowmotion. Vilket var det hon skulle sagt.

Tack Wikipedia för att du rättade mig.

I tisdags när vi var i Köpenhamn så var vi lite kulturella också.

Vi strosade genom Dronningens by och hamnade på något sätt mitt i Amalienborg när det var vaktbyte.

Det var lite spännande att se dels för de stora björnskinns mössorna dom bär (i den värmen) och dels för att jag själv har gått högvakten i på slottet i Stockholm. Det var kul att jämföra hur dom gjorde och hur vi gjorde. Jag kan ju säga att det var väldans så likt.

När vi stod där och tittade och vakterna marscherade än hit och än dit, så slog det mig hur likt Japanskt hår och pälsen på björnskinnsmössorna rörde sig. I alla fall när man såg vakterna bakifrån. Det var nästan så att man börja fundera på om Japanerna har björnpäls på huvudet eller om vakterna hade Japanska hårmössor.

Någon genetiskt kod måste dock vara intill förväxling lika!