Direktlänk till inlägg 12 oktober 2010
Jag läste i dagens City att det nu var dags att byta betygssystem igen. Det är dags att damma av dom gamla bokstavsbetygen igen. Det borde ju göra att mina föräldrars generation, 40-talisterna, känner sig hemma. Nu är det ju bara det att 40-talisterna inte skall börja skolan utan dom har gått eller börjar gå i pension.
Nu var ju bokstavsbetygen inte så bra. Själv tyckte jag att dom kändes lite dammiga. Vi, 60-talisterna, fick i stället sifferbetyg. Det kändes ju bättre med siffror och inga konstiga stora A och lilla a. Fem klara nivåer och inga stora eller små femmor. Vad jag inte visste då var att det var förbestämt hur många som kunde få dom olika nivåerna. Endast en viss procentsats kunde få femmor, endast en viss procentsats kunde få fyror och så vidare.
Jag tog mig igenom grundskola och gymnasiet och började jobba. Mitt i 90-talet tröttnade jag på att jobba. Jag tröttnade i alla fall på att jobba med det jag jobbade med just då. Jag sökte in på KOMVUX för att läsa upp mina betyg. Precis i den vevan föll sifferbetygen i onåd och ersattes av olika nivåer av godkänt. Lärarna ursäktade sig med att systemet var nytt och att kriterirena för varje nivå inte var "rikitgt spikade". Vad jag lärde mig av denna rundan av betygsystemsbyte var att efter nästan tre år med "nivåer av godkänt"-systemet (a.k.a mål- & kunskapsrelaterade betygssystemet) så visste lärarna fortfarande inte vad kriterirena för de olika nivåerna var.
Nu börjar vi närma oss kärnan i min lilla spaning!
Jag tror nämligen att varje gång som det har bytats betygsystem så har nog inte "kriterierna" för det innevarande systemet inte riktigt varit på plats och frågan är om kriterierna någonsin kom på plats innan det var dags att byta system igen? Jag tror att det finns plats för en hel del godtycklighet och att det skiftar "hej vilt" beroende på vilken lärare som satte betygen.
Nu har vi nått vägs ände även för "nivåer av godkänt"-systemet och tydligen även för Skolverkets fantasi för nu återinförs bokstavsbetygen igen.
Vad dom som beslutar i detta spörsmål måste förstå är att det är helt egalt vilket system man väljer och hur många nivåer det systemet består av. Man kan ha 1 - 100, hela det fördömda alfabetet eller något annat, det spelar ingen roll.
Det viktiga är "kriterierna" för de olika nivåerna. Utan "kriterierna" så finns det inget system som fungerar. Lärarna måste veta, och det måste vara lika för alla, vad som krävs för att hamna på en nivå. Lika så måste eleverna veta vad som krävs för att hamna på en nivå och vad som krävs för att höja eller sänka sig till en nivå.
Vad som absolut inte får finnas är procentsatser för hur många som kan hamna på en viss nivå. Det är ju helt sjukt!!!
Om alla elever i en klass förtjänar det högsta betyget så skall dom ha det eller om alla elever i en klass, i motsats, förtjänar det lägsta betyget så skall dom ha det.
It's as simple as that!!
Betygsystemet Genom Tiderna (ur dagens City)
1820-1897: En fyragradig betygsskala med betygen A-D. Då hade man även betyg i uppförande.
1897-1962 - Det absoluta betyssystemet: Utgick från att det fanns en säker kunskap som skulle överföras till eleverna.
A - Berömlig.
a - Med utmärkt beröm godkänt.
AB - Med beröm godkänt.
Ba - Icke utan beröm godkänt.
B - Godkänt.
BC - Icke fullt godkänd.
C - Underkänd
Man fick dessutom betyg i uppförande och ordning.
1962-1994 - Det relativa betygssystemet: En femgradig relativ betysskala från 1 - 5. En rekomendationom att en viss procent av eleverna skall ha vissa betyg fanns.
1994-2011 - Det mål- & kunskapsrelaterade betygssystemet: En tregradig skala med betygen godkänt (G), väl godkänt (VG) och mycket väl godkänt (MVG) används i dag. Kunskaperna bedöms i relation till kunskapskvaliteter i form av mål och kriterier.
Från 2011: Betygsskala A-E med F som undekänt i årskurs nio. Beroende på om riksdagen fattar beslut kan det bli betyg från årskurs sex.