Idag var ett stort ögonblick för Sandra. Fast tänkter jag efter lite mer noga så kanske det endast var ett stort ögonblick för mig. Sandra fick sitt första par arbetsbyxor med tillhörande arbetshandskar, snickarpenna & enmeters "tummaträ".

Jag tänkte att med byxorna som motivator så skulle hon följa med mig ut i garaget för lite fader-dotter bonding och så kanske jag kunde få lite hederligt arbete ur henne. Jag har köpt ett furubord som behöver slipas och målas. 

Som en cliffhanger kan jag nämna att borde kommer att spela en mycket speciell roll inom en snar framtid. Mer kan jag inte avslöja.

Jag missbedömde inte situationen helt. I alla fall inte till en början. Jag fick ut en kvart, tjugo minuters målning ur henne.

Det var efter det jag gjorde dagens stora missbedömning. Efter tjugo minuter tyckte jag att vi varit så duktiga och målat och slipat att vi kunde förtjäna en kopp kaffe och ett glas saft.

När vi sedan skulle gå ut i garaget igen så meddelade Sandra att hon nog inte kunde hjälpa mig mer och pep iväg för att leka med en kompis. Så där fick jag stå med lång näsa och både slipning och målning. Kudos till Anette som trots att hon hade festat till sent på natten igår kom ut och tog över målningen efter Sandra.

 

Carina

27 oktober 2010 12:26

Då vet jag vem som ska hjälpa mig nästa gång jag ska måla om! :)

Mats Lindestam

28 oktober 2010 07:34

Ja fast då gäller det att du prioriterar. Du får bara ut 20 minuter ur henne som bäst. ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De är nästan så att det svindlar.    Att familjen Andersson/2*Lindestam skulle finna ett gemensamt intresse i att cykla och cykla MTB dessutom.   Idag bestämde vi oss för att käka en tidig fruckost och sedan ge oss ut i görnsakerna runt Saxto...

Vår nya pärla, en Espressomaskin, direkt från kontinenten. ...

Nya örhängen och ny fotlänk. Fast den kan ni ju inte se.

Det är inte mycket fond man får ut på tio kg kalvben. Men fonden är högoktanig och kommer att bidra till många goda såser i sommar. ...