Direktlänk till inlägg 4 november 2010
När jag inte ser upp med mig och inte är uppmärksam på vad jag gör så kan jag fortfarande komma på mig med att inte gå på A-brunnar och alltid gå på K-brunnar.
A-brunnarna betydde otur att gå på, när man var liten. Varför vet jag inte "Atur" eller "Anlucky"? Så var det i alla fall. När man var lite kunde man gå långa omvägar för att inte trampa på A-brunnarna. Nu för tiden går jag inte om vägar men tar gärna ett lååångt älgakliv över för att inte drabbas av den ökända "Aturen".
K-brunnarna stod för Kärlek (lite enklare att fatta). Om man gick på dem så skulle man tänka på den man älskade. Om det var för att få den man älskade eller om det var för att befästa kärleken till den man redan var tillsammans med vet jag inte. Kanske båda.
Det blev jäkligt jobbig om man var tillsammans med någon och gick och tänkte på någon annan. Då hoppade man nog helst över K-brunnarna också.
Ibland kan jag komma på mig att inte vilja gå på sträcken mellan stenar i heller. Speciellt när jag går på stenläggningar med 40x40 plattor (annars får man inte in föttern i mellan sträcken). Då dyker nojorna upp !
Det är hemskt hur det som tutades i en som barn präglar en än idag.