Saken var den att jag behövde hänga upp en discokula i taktet på fritidsgården. Jag kunde inte göra ett nytt hål i taket utan var tvungen att hänga upp den i skruven till en befintlig lampa. Jag skrotade runt i garaget och hade ingen aning om hur jag skulle bära mig åt.

Jag kom att tänka på att jag allt för sällan ger props till min morfar, Valter! Tyvärr så dog Valter innan jag blev vuxen nog att inse att jag borde ge honom props, han var en klok man. Tack vare honom så hittade jag en sådanhär.

Vad har varit har jag inte en aning om men just nu är det en perfekt grunka att sätta upp en discokula med.

Anledingen till att jag har en sådan är för att en av de saker som Valter lärde mig (det har dessutom fastnat) är att man ALDRIG skall slänga något. Inte om det inte är helt sönder och knappt ens då. Om en sak går i sönder, plockar man ner den i sina beståndsdelar och stoppar i lådor och burkar. 

Morfar hade mågna burkar fulla med skruvar, muttrar & grunkor. 

Jag hade alltså ett discokuleproblem och tänkte, "Vad skulle Valter gjort?" Jag gick till mina burkar med skruvar, muttrar & grunkor och i ett vips så hade jag lösningen på mitt problem.

När jag ändå är i farten med att dela ut props så vill jag även ge min mormor Ella mad props. Även hon var klok och dessutom väldigt rolig. Förutom att servera "limmenad" (läsk för oinvigda) till mig och min bror så sparade Ella på brödpåsar i skafferiet. Ella hade alltid en perfekt påse i sitt skafferi.

Att spara påsar är något jag har tagit med mig från min mormor. Jag vet inte när jag köpte påsar sist. Att recycla påsar kommer förmodligen inte göra att jag lyckas spara ihop min första miljon, men det är inte det som är det viktiga. Det finns ingen anledning att köpa påsar om man redan har tillgång till mer påsar än man behöver. 

Ella och Valter föddes i början av 1900-talet och upplevde två världskrig. Om det är en sak man tar med sig från två världskrig så är det att värdesätta det man har. Man stoppar, syr, lagar, fixar och  donar med sina saker tills dom faller ihop till molekyler för man vet inte om och när man kan få tag i något mer.

Det är något att tänka på i tider då man man bara slänger saker för att man har tröttnat på dem fast att världens resurser är påväg att tömmas.

Jag är varken bättre och sämre än någon annan men jag skäms när jag slänger saker som inte är trasiga eller som är trasiga men mycket väl skulle kunna gå att laga. Jag känner att jag brister i respekt mot mina morföräldrar och deras dyrköpta erfarenheter. Jag skulle vilja föra dom vidare till Sandra om inget annat. Jag vet inte om jag är en för gammal hund för att kunna plocka upp dem själv. Jag borde kunna göra det för jag har i alla fall blivit lärd hur man gör.

R.I.P Ella och Valter och tack för allt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De är nästan så att det svindlar.    Att familjen Andersson/2*Lindestam skulle finna ett gemensamt intresse i att cykla och cykla MTB dessutom.   Idag bestämde vi oss för att käka en tidig fruckost och sedan ge oss ut i görnsakerna runt Saxto...

Vår nya pärla, en Espressomaskin, direkt från kontinenten. ...

Nya örhängen och ny fotlänk. Fast den kan ni ju inte se.

Det är inte mycket fond man får ut på tio kg kalvben. Men fonden är högoktanig och kommer att bidra till många goda såser i sommar. ...