Direktlänk till inlägg 17 januari 2011
Nu har vi varit uppe två dagar i Lofsdalen på skidsemester. Skidåkningen och Lofsluften har verkligen sugit musten ur oss och ur mitt bloggande. Idag fick jag dock ta mig i kragen.
Resan upp var inget man vill skriva hem och berätta om men jag gör det ändå. Vi valde att gå emot både google-maps och eniro-kartor och inte köra mellan våra stora sjöar. Vi valde att köra längs västkusten via Göteborg, Karlstad och Sveg. Vi ögonmåttade och räknade högt med att det skulle ta oss 12 timmar. Vädrets makter var dock emot oss och vi hade ett massivt snöfall i stort sett hela vägen upp. Det medförd att där vi skulle tjäna in tid, mellan Tågarp och Göteborg, tappade vi mest tid av allt. Vi kom väl upp i 70 km/h på ett par ställen. Så efter 15 mörande timmar var vi uppe.
Det enda ljusglimten som jag kan komma på, på rak arm, är lunchen vi åt i Svennis hemtrakter (Torsby). Jag åt en fläskkarré med gräddsås, primörer (burk-majs och burk-ärtor) och äpplemos. Anette åt en perfekt bankad lövbiff med klassisk garnering (gurka, tomat och strimlad salladskål. Man hade dock tänkt "outside the box" när det gällde kryddsmöret. Där hande man garnerat på höjden med en annanasring.
Stugan vi bor i är riktigt mysig. Vet inte om det är 70-talsstuk men det är en typisk fjällstuga med panel i trä. Det mesta är faktiskt i trä när jag tänker på det. Öppen spis, bastu och en liten barhörna där man kan sitta och ta sig en pilsner efter bastubadet.
Igår, söndag, var vi först och hyrde skidor. Sandra fick nya lila och vita pjäxor och lila och rosa skidor. Hon var helt lyrisk och det var vi också. Det kunde ha blivit hur fel som helst. Typ som familjen efter oss där den ena dottern fick blåa pjäxor och var helt knäckt.
Efter det åkte skidor hela dagen. Det blev mest åkt i knattebacken för vi ville inte knäcka självförtroende på Sandra. Sandra visade dock oanade talanger. På andra försöket kunde hon åka knapplift hela backen upp. Hon kunde också ta sig ner för hela backen och svänga lite runt figurerna som var utsatta som "slalompinnar" i backen.
Klockan 15:00 var det dags att träffa "Loffe" (skidområdes maskot) och lärarna i skidskolan.
På kvällen blev det obligatorisk slappning i underställ.
Idag fortsatte vi att åka lite skidor på morgonen. Det fick vara nog med knatteback så vi tog oss upp i skidsystemet och hittade några gröna backar som vi kunde åka i. Sandra åkte lite själv men mest åkte hon mellan mina ben. Klockan 11:00 var det dags för Sandras första pass i skidskolan. Vi lämnade Sandra, iförd lila Loffe-väst, i knattebacken och åkte iväg för lite "kvalitetstid" i backen för bara mig och Anette.
Efter 12:00 kom vi för att hämta Sandra men det fanns inte en kotte i knattebacken. Ingen skidgrupperna hade varit i knattebacken. Dom hade varit runt i alla andra backar.
Efter skidskolan gick Sandra inte att känna igen. Vi var helt förbluffade. Hon hade lärt sig att ploga, plogbromsa och att göra riktiga plogsvängar.
Hela eftermiddagen åkte hon själv ner i de gröna backar som vi hittade. Det här helt magiskt och lovar mycket gott för resten av veckan! Det kan ju bära hur långt som helst om utvecklingskurvan håller i sig.
Svarta backen på fredag kanske?
Här skulle funnits en film på Sandra när hon gör sina "bästa Hökarängensvängen" i eftermiddag. Dock så lyckades jag paja filmen när jag lade över den på datorn samtidigt som jag raderade den på kameran. Det får bli ett nytt försök i morgon.