Direktlänk till inlägg 27 april 2011
Inget gott som inte har något ont med sig.
Ligger i soffan, fullt beväpnad med alla fjärrkontroller, trådlöst tangentbord, kaffetermos och nybubblat mineralvatten, och väntar på att lokalbedövningen skall släppa och smärtan skall sätta in.
Dagens huvudövning var operation av nageltrång, fas 1, på en av mina stortår. I fas 2 ger vi oss på högran också men det är en annan historia.
Jag opererade samma nageltrång för 24 år sedan, dagen innan min uppkörning, och det innebar mycket långa sprutor, stora skalpeller och mycket skära och kötta i en halvannan timme. Dessutom så blev det inte bra efter som jag fick göra om det idag.
På grund av det som hände för 24 år sedan kan jag utan överdrift säga att jag var tämligen nervös för dagens ingrepp.
Det verkar dock ha hänt en del på 24 år för ingreppet idag varade bara i en kvart och inga stygn behövdes. Att det lät för jäkligt ner doktorn drog och slet för att få ut nagelroten får jag väl leva med. Jag kände inget. Inte då i alla fall. Vi får väl se hur det blir när bedövningen släpper, som sagt. Jag har laddat upp med Ipren och Alvedon för att döva smärtan. Funkar inte det så har jag bara två korta steg till barskåpet (till höger om TV:n i bilden).
Jag hörde en rolig sak, när jag satt i väntrummet på väg in för operation.
Det kom in en kille som anmälde sig i luckan och sa att han hade problem med att han vägde för lite. Problem med att han vägder för LITE?
Killen var inte den stöddigast typen men inte heller anorektisk. Jag tror det finns många som skulle kunna ge en arm för att ha det "problemet".
Undrar om han skulle vara intresserad av att byta mot två nageltrång?