Direktlänk till inlägg 4 augusti 2012
Dagen mission var att åka och titta på Sveriges högsta vattenfall Njupeskär, som ligger i fulufjällets nationalpark.
Dagen lektion var att aldrig lita blint på din GPS. Vi pluttade in Njupeskär i GPS:en och började köra. Allt eftersom vi körde så blev vägarna bara mindre och mindre och bebyggelsen glesare och glesare. Till sist måste vi ha varit inne i nationalparken och kört. Vägarna var fyllda med hål och var endast ämnade för skogsmaskiner och inte en Grön V70.
Det fanns varken vägskyltar eller mobiltäckning och vi hade inte berättat för någon att vi hade åkte eller var vi var på väg. Regnade gjorde det också som attans. Jag var faktiskt riktigt orolig att vi skulle köra fast eller råka ut för något haveri. Om vi hade tappat GPS:en så hade vi kört runt där ännu.
Till sist hittade vi dock en vägskylt som tyvärr ledde rakt in i mörkret.
Vi fortsatte att köra och köra på de taskiga vägarna. Till sist kom vi fram till något och just då kvittade det att det bara var Mörkret.
Vägarna blev farbara efter det och vi kom fram till fulufjällets nationalpark.
För att komma till Njupeskär fick man gå två kilometer i väldigt fin natur. Vi hade tur att det regnade för det gjorde att det var färre mygg plus att vi kunde ha regnkläder på oss över hela kroppen och slapp dom små asen.
Väl framme tyckte till och med Sandra att det var värt promenaden.
På vägen tillbaka hittade vi Naturum, en trästuga där det fanns information om nationalparken och dess flora och fauna. Det fanns också en toalett som var mycket användbar för att lufta ut svetten på ryggen och för att tömma blåsan.
Barnen kunde färglägga fjärilar i olika storlekar om de ville.
Sedan kunde barnens föräldrar få tejpa upp fjärilarna så högt upp det bara gick.
Om barnen var sugna så kunde dom också få delta i en "gissa bajset" tävling.
Vad är det med djurs bajs som är så tilltalande? Jag måste påminna mig att fråga någon Tysk om det när jag springer på en.