Direktlänk till inlägg 18 januari 2011
Väder är viktig i fjällvärlden. Idag var det -4 grader, sol och blå himmel. Alltså en helt perfekt dag.
Eftersom vi är på skidresa så kommer det kanske inte som en överraskning att vi även idag åkte skidor. Sandra har byggt upp ett nästan ohälsosamt självförtroende och har börjat instruera Anette hur hon skall göra för att utveckla sin skidåkning. Anette ser inte helt nöjd ut.
Idag var det dags för mig att göra en attack mot toppen på min/vår kvalitetstid, när Sandra var på skidskolan.
Första åket valde Anette att möta upp mig halvvägs ner till dalen.
På väg upp igen i halvvägs-till-toppen-liften försökte jag att få med Anette hela vägen upp, utan större framgång.
När liften nästan var framme, såg vi Sandras skidskola sakta glida ner till toppliften.
Mot bättre vetande valde jag att, lite hemligt, smyga mig efter i liften upp mot toppen. Fast hon egentligen inte ville så kunde nu Anette inget annat än att följa med. Hon har ju någon slags stolthet!
Väl uppe på toppen så blev jag direkt avslöjad av Sandra "- Hej pappa!", på transportsträckan på väg ner mot backen. Så hemlig var jag!
Uppe på toppen övergav vi skidskolan och jag och Anette ägnade oss åt lite skidskola själva. Ämnet för dagen var "skärande svängar".
På eftermiddagen var det Sandras tur att vara guide i skidsystemet. Hon tog oss med på ett par turer ut i snowboardåkarnas "Funpark". Mest för att visa hase-kase-brädåkarna var skåpet skall stå.
Sandra fortsatte i god stil med att mobba mamma för att hon kommer sist i backen.
Kvällens aktivitet var lite disco-bowling på Aktivitetshuset. Sandra tog just disco-temat på extremt stort allvar. Det var paljetter i tröjan och silvertights.
Jag och Anette höll väl igen lite på just disco-temat och satsade kanske mer på bowlingbiten med varierande framgång.
Efter det var det handbolls-VM med popcorn. Fast handbolls-VM brydde sig inte Sandra om. Hon däckade på soffan.