Direktlänk till inlägg 18 augusti 2011
Idag har vi, som vanligt när man är ledig, jobbat hårt.
Vi har länge vetat ett ställe, på huset, där vi missade att måla förra sommaren. Här om dagen upptäckte vi att vi även hade missat hela baksidan på garaget. Så det fick Anette göra om idag.
Själv gick jag loss på mossan på taket med Bensaltensid i fem timmar. Så det kan jag nu.
Vid lunchtid ringde min far och undrade om jag ville ha sill och makrill. Han hade varit ute och fiskat.
Jag fick lova att komma in till hamnen och hämta dem. Väl där nämnde jag att det hade varit smutt att ha en lite rök att röka makrillen med. Döm om min förvåning när pappa sa att han hade en sådan, som han aldrig hade använt. Den röken fick jag låna.
Vad skönt för mig att få veta att det inte bara är jag som spontanköper "bra att ha"-grejor. Det sitter i generna, jag kan inte rå för det. Rätt som det är kanske man behöver en sådan grej och här har ni beviset.
Så i kväll när Anette var på möte, på jobbet, så rökade jag på.
En medelsnitts-makrill, som mina, skulle, kunde jag läsa mig till, rökas i cirka 30 minuter. Vad jag inte kunde läsa mig till var hur de dubbla brännarna skulle ställas in.
Som tur var så bestämde jag mig för att köra med defensiv rökning. Jag ställde timern på 20 minuter (och då drog jag ändå ner brännarna på halv gas efter 10 min). När jag tittade efter 20 minuter så hade makrillerna nästan vänt sig ut och in. Lite som flugan i filmen med samma namn.
Fast det såg ut som om makrillerna hade exploderat så var dom inte torra.
Anette var mycket nöjd när hon kom hem fick nyrökad makrill och nypotatis till middag.
Nu när jag vet att det finns en rök i familjen kanske jag skall göra verklighet av att göra egna korvar och röka.