Direktlänk till inlägg 1 juli 2012
Se så den glänser, min aluminium-häst!
Se, man kan till och med se att kedjan är "silverfärgad".
Det kunde man inte se igår. Då var både kedjan och resten av cykeln full med kottar, tallbarr och ren skit. Detta efter en runda i urskogen i Genarp. Jag var och hälsade på familjen Perssons och jag och Roger tog en runda i nejden.
Om ni tittar noga på bilderna så kan ni se att jag har satt på mina SPD-pedaler igen. Dom hade jag inte igår. Då hade jag min "Fegis-pedaler" med vanlig pedal på ena sidan och SPD på andra. Detta för att jag inte ville vara iklickad när moset i mina ben tog slut i någon backe. Detta till trots så var jag ett med naturen minst tre gånger. Men utan fegis-pedalerna hade jag nog legat ner ett tiotal gånger till.
Så idag är jag fylld med klädsamma skrapsår på båda benen plus en lårkaka på vänster skinka. Fast den ser man inte, bara känner.
Så bara för att visa att jag ÄR en riktig man så har jag, med livet som insats, bytat bort fegis-pedalerna.
I fredags fick jag mina "splirrans" nya Altra Instinct zero-drop skor.
Väl hemma från Genarp och med ett inspirerande väder så kunde jag inte motstå att ge mig ut på en liten runda för att testa. Jag måste säga att det var en ren njutning. Att springa med forefoot strike var ett självspelande piano. Det var så mycket spring i benen att jag fick för mig att springa intervall. F-n vet var jag fick det ifrån. Det trodde jag aldrig att jag skulle få för mig.
Det kan vara för att jag och Roger pratade om det på Efter-Cykel-Fikan, men från fika-ord till handling är ändå ett väldigt långt steg.