Direktlänk till inlägg 22 december 2012
I går kom jag och Sandra att prata om den lilla killen som blev påkörd av tåget i Billeberga för en tid sedan. Jag vet inte om det var ett försök från Sandra att mildra effekten av händelsen. Hon berättade att Tristan, som killen hette, hade en lillasyster så att Tristans föräldrar inte var helt ensama efter olyckan.
Det var fin tanke men jag förklarade för Sandra att jag personligen inte tyckte att det inte spelade någon roll. Även om man har tio barn och ett barn dör så är det svårt att trösta sig med att man har nio barn kvar. Medan vi pratade om det så fick jag en ingivelse att det var tid att berätta för Sandra om Sara.
Så när vi kom hem och efter att jag och Anette hade diskuterat så visade vi bilderna på Sara och berättade om henne för Sandra.
Sandra första reaktion var att hon blev jätteglad över att ha en "Storasyster". Det är svårt att tänka storasyster när vi bara har bilder på ett spädbarn. Sandra hade massor av frågor och hon lyssnade spänt när vi berättade.
Det var inte förrän på kvällen det kom en backlash och hon blev jätteledsen och tänkte på vad vi hade berättat. Vi bestämde att Anette och Sandra skulle åka in och hälsa på Sara på kyrkogården idag så det gjorde dom. Sandra har varit vid graven många gånger men från och med nu har det en helt annan innebörd.