Direktlänk till inlägg 15 januari 2013
Förmiddagen ägnades åt skidåknig i Åre Björnen, men efter lunch fick vi för oss att vi skulle åka skidor i Åre By. Vi tog skidbussen in till byn. Det var när vi skulle hem som det tjorvade till sig. Vi fick för oss att vi skulle åka skidor mellan Åre By och Åre Björnen. Vi hade inte riktigt koll på tiden och det slutade med att vi blev stående mitt i skidsystemet i en lift som slutat gå till Björnen.
Det var när Sandra oombedd välvilligt berättade hur kissig hon var och hur mycket hon frös och jag, stressad, försökte få igång GPS:en på min telefon som vår frälsare kom, en skoteråkare från SLAO. Jag frågade om han visste en väg tillbaka till Åre Björnen, som inte innebar att gå uppför en skidbacke. Han erbjöd sig dock att köra oss tillbaka till Björnen. Sandra fick åka tillbaka på skotern och jag och Anette fick tolka bakom. Det var dock helt ok för oss.
Slutet gott allting gott skulle man kunna tycka. Det blev ju en upplevelse i sig. Jag kan dock inte bli av med känslan att jag borde tillverka mig en dumstrut.