I söndags avgjordes Snapphaneturen i Hässleholm. Snapphaneturen som i år också var SM i mountainbike.

Vi motionärer kunde välja att cykla 75 km eller 40 km. Det fick räcka med 40 km i år och tro mig det gjorde det.

Här är det dags för målgång.

Ja, jag var precis så trött som jag ser ut.

Största upplevelsen var nog att bli varvad, strax efter 30 km, av killen som vann MTB-vasan och killen som i sin tur slog honom och blev svensk mästare. Dom flög upp i backen jag hade allvarliga tankar om att gå uppför.

Någon hittade ett kreativt alternativ till att diska, som någon annan inte var lika begeistrad i.

Fan vad jag skulle vilja terminera alla kattas i hela trakten. Dom kan till och med skita upp på väggen och ha lagen på sin sida.

Hur kan Skånetrafiken veta när jag har köpt frusna bär? För dom är alltid tre ggr så sena när jag gör det. Så nu har man ett par påsar med bärsås, som sedan blir ett par påsar med isklumpar, med sig hem.

Dra röven i koks Skånetrafiken. Det är ingen frost och jag ser inga löv, så vad är det denna gången, 2 m/s i sidvind?

Vågen står på under 83 kg. Jag tror knappt mina ögon. Nu känns inte målvikten 80 pannor fjärran längre.

Jag funderar på att kanske lägga mig på 78 kg. Så finns det lite prutmån inför semestern.

Igår gjorde vi Bakken. Rutschebanen var Sandras favorit. 

Mest glad blev hon när hela hon, och inte bara hårfästet, fastnade på bild. Den bilden slog vi till på.

Tack älskling!

Det behövde jag just nu. Det är väldigt tungt för tillfället.

Vintern alltså! Vi är beredda.