Går man runt i lågskor av mocka i detta vädret så borde man tvingas ha en god man.

Varmt kaffe är en utopi. 99% av kaffet man dricker är någonstans mellan fesljummet och kallt.

Jag träffade en vän, eller kanske mer en arbetskamrat, här om dagen.

-Tjena, hur är läget?

Han berättade att han precis hade skiljt sig från sin fru men att det var okej. Dom hade gjort det nu i stället för att vänta till deras dotter hade blivit lite äldre, om en tre fyra år. Dom hade gjort det nu för att nu var dom fortfarande vänner och kunde skiljas någorlunda snyggt.

Min reaktion var att jag tyckte det var jäkligt jobbigt. Jag hade väntat mig ett vanligt hederligt "-Jo det är bra, själv då?". Man vill ju inte bli belastad med andras problem.

Han berättade att dom bodde kvar i sitt hus men att dom skulle försöka släja. Det är ett svårt att slälja hus just nu. Han hade hittat en lägenhet till sig, så att exfrun och dottern kunde bo kvar i huset så länge.

Han berättade att dottern hade tagit det mycket hårt, men samtidigt tyckte hon det var skönt att dom hade slutat att bråka.

När vi stod där och hade pratat ett tag så kunde jag slappna av. Jag kan bara tala ur min erfarenhet av att vara man och jag tror att män, för det mesta, vill leverera en lösning till ett problem. När det inte finns en lösning så blir män obekväma.

Han berättade att redan efter två veckor hade hans exfru börjat date:a och träffa andra. Hon hade berättat att hon behövde sex.

Det var okej för mig att bara lyssna. Jag insåg att jag inte hade någon lösning och min vän ville inte ha någon. Han ville bara berätta.

En annan vän/arbetskamrat från "back in the day" hade ett förhållningssätt som jag tyckte var kul. Jag har burit med mig det genom alla år men inte riktigt vågat att praktisera det.
När folk frågade honom om "-läget" så svarade han som det var. Vare sig det var bra eller dåligt.
Han tyckte, "-Varför frågar folk om hur läget är om de inte vill veta?".

Nä varför gör dom det?

Det mest naturliga svaret på "-Hur är läget?" är väl att svara hur läget är, eller?
Att svar "-Jo det är bra." om det inte är det är ju inte naturligt. Det tillför väl inget?
Att sedan lägga till bisatsen "-Själv då?" och sedan inte heller vilja veta det svaret gör ju hela konversationen till en plattityd. En konversation som man lika gärna kunde skitit i.

Jag vill slå ett slag för att säga hur "läget" är när någon frågar. Om någon frågar och inte vill veta svaret, "shame on them". Fast man bör kanske komma ihåg att lagom mycket "läge" är bäst.

Min morfar var en vis man. 

Han kunde förklara ett stort motorforon-mysterium för mig - "Hur vet man när man skall växla?" 

Han berättade om varvtal, gas, dragläge och en massa annat smått och gott som hade med motorfordon att göra. 

Han kunde plocka ner en NSU eller Puch Dakota i molekyler och sätta ihop den igen (Det senare är nog viktigast). 

Fast det viktigaste han lärde mig var - "Kör alltid som om folk är idioter."

Så rätt han hade min morfar.

Minnet är kort – bromssträckan lång

Man blir stolt.

Anette har börjat plugga och jag blir stolt när jag ser att hon för termos-traditionen vidare.

Lyssna på "Den fastspända flickan - del 2" (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/142476?programid=909) och berätta sedan för mig att det är ok att staten & kommunerna lejer ut sjukvård, kommunaltrafik, skola, äldrevård, etc...

Om sådana rövhål som Ola Gefvert skall driva inrättningarna så betackar jag mig. Egoister som bara tänker på hur mycket pengar dom kan stoppa i sina fickor.

Stat och kommuner måste ta tillbaka kontrollen av våra skattepengar.

Det glädjer mig att det uppmärksammas (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16116659.ab) och han och hans likar jagas med blåslampa.

Jag hoppas någon polischef kan ta sig an Ola, spänna fast honom med remmar och ge honom ett par rejäla tag i dajmen.

Tack för ordet!

Torka inte hunden eller smygrök i torkskåpet tack. Check!

Här är Sandras nya älskling. 

Hon har tjatat hela veckan om varför hon inte får ha stavar när hon åker skidor. Nu har hon lyckats förhandla sig till att få ha stavar nästa gång vi åker på skidresa.

Så igår hittade jag detta lik under någon lift och nu är det hennes bästa gåbortsstav. Den skall naturligtvis med till Skåne. 

Undrar om hon inte behöver stavar på nästa resa nu?

Idag har inte varit någon bra för Anette. Det har varit något med armarna och att de har haft ett eget liv. En helt ny Lumumba fick sätta livet till på Restaurang Kastrullen och ett saltkar fick sätta livet till på lunchen. 

Nu sitter vi och väntar på att någon skall komma och inspektera vår städning av lägenheten. Städningen har dock gått helt utan kras. 

Tack och hej lägenheten och Åre för denna gången. Hoppas vi ses snart igen.

Äta ute och skita inne, det är ju så modernt.

Idag blev det köpelunch med skarp-öl. Sandra drack något blått junk som hon gillar. Inte för att det är gott utan för att hon blir blå om tungan.

Det blev mer av samma idag. Lite fler bilder från Åre Skutan. Man står där och tittar med kameran djupt, djupt ner i ryggan och tänker att man inte pallar att ta upp den. Ryggan skall av och man måste ta av sig handskarna och så blir det kallt om fingrarna och... plötsligt står man där med kamneran i hand. 

Det är ju så vackert.

Pappa lyckades även klämma in en skröna om när han åkte Helliski på Snasahögarna på 1900-talet. Det var nog bara han själv som blev imponerad.