Vilka är dessa människor som varje morgon kommer med 15 Metro under ena armen och 15 City under andra armen? Vilka är dom..?

Hamnar man bakom en sådan så kan man få vänta en 5 minuter, och gärna missa en buss, medan dessa människor gräver i tidningsholkarna.

Dom kliver på bussen med en min som säger:

"- Usäkta, håll undan här är viktiga saker på gång! - Kan ni starta bussen omedelbart? - Jag måste till min arbetsplats. - Håll ut, mina kära kollegor snart är era gratistidningar på plats!"

Stannar världen om inte dessa människor inte levererar sin gratistidningar varje dag? Kör kollegor ut med sina traktorer och blockerar motorvägarna?

Jag tycker nog att dessa gratis-tidnings-leverantörerna verkar lite psycho men motbevisa mig gärna. Gratistidningslådorna finns ju överallt. Kan inte dom som vill ha en tidning ta en och sedan är det bra?

Idag tänker vi på Sara Elinor. Idag är det sju år sedan hon blev vår ängel.

Dom var så lika när dom var nyfödda, Sara & Sandra. Jag har ofta tänkt på hur det skulle vara att ha två döttrar och hur lika dom hade varit när dom växte upp.

Idag firar vi Malmö FF med råbiff och en sup.

Mången gång har man, i sin ungdom, lekt de tre musketörerna och fäktats hej vilt med pinnarna till Couronne-spelet. Varje gång har det slutat på samma sätt. Någon har smällt till en på fingrarna så att man trodde att dom skulle gå av. Gud vad man har önskat att man hade ett rekorderligt parerskydd. 

Nu har jag äntligen har jag hittat det perfekta parerskyddet. När vi, i somras, satte nya lampor i uterummet blev "grunkorna" som sitter över kontakterna i taket över. Av någon anledning så sparade jag dom. Så när vi idag tog fram  Couronne-spelet så kom jag ihåg grunkorna. Eureka, jag hade funnit mitt perfekta parerskydd! Fast 30 år försent.

Var skall jag, vid 42 års ålder, hitta någon som vill fäktas med Couronne-pinnar? Inte ens om dom har supernajsa parerskydd.

Det är alltid samma sak. När man har viljan har man inte möjligheterna och när man har möjligheterna så har man inte viljan. När man är 42 år så har man möjligheterna "like a M.F." Man helt enkelt skita i Couronne-pinnar och IKEA-parerskydd. För man kan till och med köpa en riktig värja. Tyvärr förändrar det ingenting. Man har inte fler att fäktas med.

Min ljuva ungdom var har du tagit vägen???

När jag inte ser upp med mig och inte är uppmärksam på vad jag gör så kan jag fortfarande komma på mig med att inte gå på A-brunnar och alltid gå på K-brunnar.

A-brunnarna betydde otur att gå på, när man var liten. Varför vet jag inte "Atur" eller  "Anlucky"? Så var det i alla fall. När man var lite kunde man gå långa omvägar för att inte trampa på A-brunnarna. Nu för tiden går jag inte om vägar men tar gärna ett lååångt älgakliv över för att inte drabbas av den ökända "Aturen".

K-brunnarna stod för Kärlek (lite enklare att fatta). Om man gick på dem så skulle man tänka på den man älskade. Om det var för att få den man älskade eller om det var för att befästa kärleken till den man redan var tillsammans med vet jag inte. Kanske båda.

Det blev jäkligt jobbig om man var tillsammans med någon och gick och tänkte på någon annan. Då hoppade man nog helst över K-brunnarna också.

Ibland kan jag komma på mig att inte vilja gå på sträcken mellan stenar i heller. Speciellt när jag går på stenläggningar med 40x40 plattor (annars får man inte in föttern i mellan sträcken). Då dyker nojorna upp !

Det är hemskt hur det som tutades i en som barn präglar en än idag.