Jag har inlett ett krig med mitt livs högsta insats, min själ och livet efter detta.

Ett krig mot Svenska Kyrkan.

Svenska kyrkan har övertagit lokalerna som förut var Tågarps Förskola. Vad man mer har gjort är att man har förbjudit ungarna i byn att använda lekplatsen som är inrymd på tomten. Varför?

Jag kan förstå om "The Holy Roller" inte vill bli störda av barn när dom har sina möten men när dom inte är där så förstår jag inte vad det skulle kunna göra för skada om  barnen använde sandlådan eller gungorna. Ungar är ju inte dummare än att man kan förklara det för dem.

På de drygt 7 månaderna som Kyrkan har varit i besittning av fastigheten har jag inte sett en enda kotte i församlingshemmet. Vilket gör att lekplatsen står oanvänd den mesta delen av tiden. Dessutom finns det inte en enda rekorderlig, annan, lekplats i kvarteret.

Är "De Frälsta" rädda för skadegörelse? Varför då i så fall? I alla de år som fastigheten var en förskola (> 7 år) så var det inget problem att ungarna använde lekplatsen, på de tider det inte bedrevs förskola där. Mig veterligen har det inte förekommit någon skadegörelse där. Om det är så att det förstörs saker på fastigheten så får man ta tag i det. Hur som helst tror jag inte det är kvarterets 3 till 8:åringar som ligger bakom den mesta skadegörelsen.

Hur som helst, nu har jag satsat mitt efterliv och min själ på "The Holy Rollers" Craps table. Fortsättning följer.

När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem:

"Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke;

ty Guds rike hör sådana till."

Skrattade gott åt en katt, i går, när jag var ute och sprang. Han låg där, svart och vit, i vetestubben, två meter ifrån mig, där jag sprang förbi och tycket att han var mäkta osynlig.

Jag lät honom tro det och ignoreade honom totalt. Kanske gjorde jag honom en björntjänst genom att inte syna honom. Det får vi aldrig veta.

I kassan, på Coop i L.A., stod jag bakom en tant som verkligen måste gilla Piggelin.

Sexton paket tyckte jag hon sa till kassören.

Jag tänkte mest på hur "oheffla" mycket Vodka och Fruktsoda det skulle gå åt för att göra "Piggelindrinkar" av alla dom glassarna. 

Man vaknar och känner inget speciellt. Man vet inte vad dagen har i sitt sköte.

Man går in  på toa och skall vattna guldfisken. Man får ner fillingarna och får fram den lille  korpralen. Allt verkar normalt.

Någonting händer och man får inte upp trycket, så dom första tjugo dropparna morgonuring droppar sakta ner på kanten av toaletten och stänker upp på dina bara ben.

OK, det är en sån' dag idag!?

Huston, we have a sleepover!

Äntligen har familjen Lindestam/Adersson sovit i tält. Onsdag, torsdag har vi varit i Immeln och padlat. Skall vi vara helt ärliga så var vi var ju egentligen i Halen (Olofstörm) och eftersom vi var "sådär" sugna på att bära/släpa/rulla kanot, inkl. packning, kilometervis för att komma till Immeln så stannade vi i Halen, där vi utgick från.

Moster Carina tyckete att vi hade gått "all in" på utrustning/atiraljer, men jag vet inte.

Campa är lite som att laga mat. Det kostar lika mycket arbete och disk varesig man lagar till en eller man lagar till tjugo.

Campar man måste man ha med sig en viss mängd grejor oavsett om man campar en dag eller en vecka. Om man stannar en vecka så blir det bara mer mat och lite mer kläder.

Det blev riktigt mysiga 24 timmar på sjön Halen med Camping.

Badning & fiske

& och en mysign frukost på en klipphäll vid kanten av Halen. Inget smakar så gott som när det äts ute i det fria.

Även om Anette inte sov mycket den kvällen, för att hon hörde Bjärven springa runt tälet, plus att vi paddlade vilse så att vi mer eller minder paddlader runt hela sjön Halen, så är vi alla överens att vi bara måste göra om det snart igen. Fast då vill vi nog prova att paddla längs en å i stället.