OK, vem har släpat in HBT-Mozartkulor bland vårt julgodis?

Efter att ha boxat ner Sandra i sängen igen och tvingat henne att låtsassova, så kunde vi fortskrida med att fira hennes 8-årsdag.

Furkost och paket på sängen.

Fast frukost på sängen är överskattat. Frukost på sängen avnjuts bäst vid köksbordet. 

Grattis på 8-årsdagen älskling, jag älskar dig! 

I går kom jag och Sandra att prata om den lilla killen som blev påkörd av tåget i Billeberga för en tid sedan.  Jag vet inte om det var ett försök från Sandra att mildra effekten av händelsen. Hon berättade att Tristan, som killen hette, hade en lillasyster så att Tristans föräldrar inte var helt ensama efter olyckan. 

Det var fin tanke men jag förklarade för Sandra att jag personligen inte tyckte att det inte spelade någon roll. Även om man har tio barn och ett barn dör så är det svårt att trösta sig med att man har nio barn kvar. Medan vi pratade om det så fick jag en ingivelse att det var tid att berätta för Sandra om Sara. 

Så när vi kom hem och efter att jag och Anette hade diskuterat så visade vi bilderna på Sara och berättade om henne för Sandra. 

Sandra första reaktion var att hon blev jätteglad över att ha en "Storasyster". Det är svårt att tänka storasyster när vi bara har bilder på ett spädbarn. Sandra hade massor av frågor och hon lyssnade spänt när vi berättade.

Det var inte förrän på kvällen det kom en backlash och hon blev jätteledsen och tänkte på vad vi hade berättat. Vi bestämde att Anette och Sandra skulle åka in och hälsa på Sara på kyrkogården idag så det gjorde dom. Sandra har varit vid graven många gånger men från och med nu har det en helt annan innebörd.

Igår var jag det luncha i Lund med men Cecilia Krantz på agendan.

Vi var tidigt ute för det ingick lite "strolling" på Nova Lund innan dess. H&M, BR-Leksaker & Glitter för Sandra och Stadium, Intersport och Kjelles för mig.

Men även innan det så var jag tvungen att ta en sväng inom Victoriastadion för att plocka upp mitt nysträngade badmintonrack. Det var när jag hade gjort det som jag begick ett fatalt misstag. Vi dröjde oss kvar för att titta lite på några killar som spelade Squash och jag förklarade allt vad vet om Squash för Sandra. 

När jag var färdig med det, femton sekunder senare, fick jag den ljusa iden att gå in i den lilla shoppen dom har vid sidan om receptionen. Där hittade Sandra en bedårande klänning och ett par korta tights/shorts. Svindyra impulsköp ger mig verkligen frossa i varje cell i min kropp men jag kunde inte låta bli. 

Jag tror att det kommer att betala sig för varje stor idrottkarriär börjar ju med att man ordnar rätt utrustning. Visst är det så?

Idag var det julavslutning på Billeshögskolan med stor julkonsert. 

Här är tvåorna när dom, inte gör bort sig, på "Mössens Julafton".

Efter det var det återsamling i klassrummet.

Där tog man hand om och sjöng för dom som råkar fylla år under jullovet. Man fick till och med plocka en present ur "hemliga hattlådan".

Vad avundsjuk jag blev. Under min nästan tjugoåriga skolkarriär har jag inte vare sig blivit sjungen för eller fått någon present bara för att jag hade oturen att fylla på sommarlovet. Not fair!

Till sist blev det äntligen (Äntligen, mest för att jag kände mig både varm och fånig i tomtemössan som jag lite tokroligt tog på mig på morgonen när vi skulle åka) dags att dra sig hemmåt med stort kramkalas.

Man vet aldrig var man kan springa på information som kan fylla en kunskapslucka.

I måndags var jag på heldagsbesök i Sandras klass. Bland mycket annat hade dom redovisning om utrotningshotade djur. Där fick jag veta att den vita tigern luktar tio gånger bättre än människan.

Jag har sniffat i tigerburen på Köpenhamns Zoo och det är inget gott betyg för oss människor.

Demokrati fungerar mina vänner. Det satt hårt inne men majoriteten, jag och Sandra då, vann. I år är det blå kulor i grenen/granen.

Idag var det dags.

Dags att vittja svärburken. När jag fick svärburken sa vi att pengarna skulle gå till välgörande ändamål, t.ex Musikhjälpen. Tyvärr kan jag säga att det var ganska mycket pengar i den. Vi borde svära mindre men då skulle det bli mindre pengar till välgörande ändamål. Så det finns egentligen inget incitament att dra ner på det, eller?

Så dagen uppdrag var att frakta svärburken till Malmö och Stortorget, till Musikhjälpen.

Jag kände mig pepp men det ser ut som om resten av familjen led av lite separationsångest väl framme på Malmö Central. 

Väl framme på Stortorget så var humöret på topp igen.

Jag vet inte vem vi skall ge dagen dumstrut/skämsmössa, oss eller Musikhjälpen. Eftersom det kostar en krona per svordom så var det till 98% mynt i svärburken (Det är mycket svårt att svära ihop till ens en tjuga. Till och med för mig) men i Musikbörsens glasbur finns bara ett sedelfack inget myntinkast.

Det tog ett tag att stoppa in ett par tre hundra mynt i sedelinkastet men det gick och Sandra fick önska "Flickan & Kråkan" med Jason. Slutet gott allting gott!

Det är femte året för Musikhjälpen och det har verkligen spridit sig. Nere på på Gustavs såg vi till och med ett gäng från Rymdimperiet som gick runt med bössor. Jag kollade runt men jag kunde inte se var dom parkerat. Man skulle ju vilja se en imperial V-wing Starfighter.

Det är ganska imponerande att se ett gäng Storm Troopers fast jag lovar att det går över när man ser dem i en "häst-o-go-round" för fyraåringar.

Det kryllad av konstiga figurer i Malmö idag. Dagens "Jag är avundsjuk på" går till Vätte-Nissarna (vad det nu var) på Triangel. Rasande granna snabel-silverskor.

Sandra investerade i nya julörhängen. Diamant julkulor av något slag.

Till sist "Dagens kunskapslucka": Varför finns det olika lampor till julljusstakar med olika många armar? 5-armade lampor, 7-armade lampor, 11-armade lampor, osv... Varför räcker det inte med bara lampor?