...blir han religös!

När jag ändå har ångan uppe så tar jag en till om Percy Nilsson. Det verkar som om han till slut (eller är det läpparnas bekännelse?) har börjat inse att det är spelarna och inte pengarna som spelar hockey i MIF Redhawks. 

Det går inte (tror jag) att köpa sig till hjärta & känsla för klubben. Jag saxar ur dagens Sydsvenskan (reportern i fetstilt).

"Men Percy Nilsson själv är inte helt övertygad om att miljoner skulle lösa alla problem.

– Jag har en annan inställning, jag tror att vi måste ner på golvet. De där tjurrusningarna, det har visat sig att de inte är så bra. Då måste det till riktigt mycket kapital. Jag tror att vi har ett väldigt bra spelarmaterial – om vi bara är sansade.

Det låter inte som Percy Nilsson…

– Nej, jag har insett att man kanske inte har gått den rätta vägen.

Du måste väl gräma dig över alla miljoner du har satsat och förlorat på laget?

– Jag skulle kanske ha väntat tills vi kom in i Arenan. Istället för att ha så jävla brått."

Kontinuitet är det MIF Redhawks behöver. Det går inte att sparka spelare och tränare till vänster och höger för att man förlorar en match. Man måste svetsa ihop ett lag och jobba långsiktigt. 'Nuff said!

...om Percy Nilson. Han har i alla fall humor. 

Jag läste i Sydsvenskan att entreprenören som byggde taket på Malmö arena, hängde upp en Modotröja i samma tak. Percy är inte den som är den. Reportern frågade Percy om han blev förbannad.

"- Nej. Jag såg pengar direkt. Jag såg en möjlighet till inkomster.

Percy Nilsson skickade en faktura på 100 000 kronor till takfirman. Fakturatext: Reklamplats.

- De betalade inte. Så vi drog 100 000 kronor på deras faktura istället, meddelar Percy Nilsson"

Skitroligt!

När dom stora pojkarna skojar är insatserna lite högre men "boys will be boys!".

Länk till artikeln!

Hörde en låt på radion: Bruno Mars - Grenade. 

Jag vet inte, men den var nog menad som en smäktande kärlekslåt. Bruno sjunger:

I’d catch a grenade for ya (yeah, yeah, yeah)

Throw my hand on a blade for ya (yeah, yeah, yeah)

I’d jump in front of a train for ya (yeah, yeah , yeah)

You know I'd do anything for ya (yeah, yeah, yeah)

Fånga en granat, skära sig på något vasst blad eller hoppa framför ett tåg. Är det verkligen det tjejen, som Bruno sjunger om, vill att han skall göra för henne?

Kunde det inte räcka med att hjälpa henne av med kappan, hålla upp dörren eller ta några tag med dammsugaren ett par gånger i veckan?

Kärleken har blivit mer krävande tydligen.

Jag kom över följande lilla pärla någonstans på nätet. Jag sparade den för att påminna mig själv om att man skall vara försiktig när man använder sig av ord man inte riktigt har koll på.

Jag använder ofta slang på t.ex engelska men låter det lika tokigt som när "Olle" försöker använda sig av skånska ord så måste jag sluta.

"Smygehus och skånsk dialekt

Jag hade den gångna helgen förmånen att få föreläsa i underbara Smygehus i allra sydligaste Skåne. Det gällde de s k Skånedagarna för mycket kunniga och trevliga personer inom hälsokostbranschen. Jag pratade mest om de spännande fettsyrorna men också om de intressanta probiotiska tarmbakterierna. Vid galamiddagen på lördagskvällen fick vi ta del av en liten skånsk parlör där bl a följande ord kunde hämtas: Bugastinn betyder mätt, tjock. Flased, fräck i munnen. Forrtröden, avundsjuk. Klydda, krångla. Klydderöv, krångelpelle. Nöffed, knäpp. Rullebör, skottkärra. Mög, skit.

Vill man vara lite flased skulle man kunna säga till någon: Din nöffed mög!

Olle Haglund

olle@medicallink.se"

"Din nöffed mög!" Nä Olle, så kan man inte kombinera orden och det är inte flasigt/flased att säga så. Gör om och gör rätt!   

Ibland tar staten beslut som verkligen resulterar i att det blir bättre. 

Ecklesiastikminister, var beteckningen på det statsråd som var chef för Ecklesiastikdepartementet i Sveriges regering.

Jag har aldrig kunnat uttala "Ecklesiastikminister", inte ens om mitt liv hänger på det, och det har alltid retat mig. Egentligen behöver jag inte det för 1 januari 1968 tog staten beslutet att ombilda ecklesiastikdepartementet då fick statsrådet titeln "Utbildningsminister". Utbildningsminister har jag inga problem att uttala. 

Varför kom jag nu att tänka på detta. Jo, för igår lekte vi "Viskaleken" och då var det dags igen. Jag skulle spela allan och hitta på ett riktigt svårt ord att viska, kom på "Ecklesiastikminister" och misslyckades med att uttala det igen.

Som den tävlingsmänniska jag är så gillar jag inte att se mig besegrad och därför tänker jag inte ge mig förrän jag kan säga "Ecklesiastikminister" snabbt tio gånger i rad. Sedan vill jag aldrig höra detdär jäkla ordet igen.

Två hårt arbetande generationer: mor vs. dotter och DSi (Super Mario) vs. Donkey Kong. Medan DSi:n spelar plyfoniska toner så tickar & tockar Donkey Kong:et. 

Fast det är häftigt med DSi:n och allt man kan göra med den så är det ticket & tocket från DK:t som ger en varm känsla i magen och som får hjärtat att slå lite snabbare. 

Många är dom timmar man har lagt ner på DK för att får extra gubbar, dubbla poäng (utan att förlora första gubben) och på att varva räknaren.

Egentligen är Sandra Nyårsfinklädd men med moster Carinas gamla läsglasögon (utan glas), som Sandra för övrigt ser mycket bättre med, ser Sandra ut som en skolförken. Vad det gläller utseendet så kan hon spelar rollen som fröken. Hur det är med det pedagogiska är en helt annan sak.

För några kvällar sedan hade Sandra en spakväll. Det var mycket skum i badet, musik, bikini, nackkudde och framför allt levande ljus. Det var "den bästa dagen i hennes liv"!